Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Mattias Larsson

Tre tränare har lämnat – det är positivt för MFF

Uwe Rösler och Daniel Andersson. Foto: Ludvig Thunman / BILDBYRÅN
Malmö FF:s ledarstab för ett år sedan. Foto: Ludvig Thunman / BILDBYRÅN

Tre tränare bort på mindre än ett år.

Bland Malmö FF:s supportrar har ruljansen lett till oro.

En oro jag inte ser någon som helst anledning till.

Snarare tvärtom.

Den genomsympatiske Andreas Georgson, 37, får efter 14 år i Malmö FF chansen att testa vingarna i engelska Championship. 

I det Brentford FC där Matthew Benham 2011 anställde Uwe Rösler som huvudtränare och där Pontus Jansson nu spelar.

Målet är Premier League och Georgsons flytt är fullt förståelig av många skäl.

Dels för att utvecklas, dels för att testa en ny miljö, dels för att växa som människa och dels för att Andreas Georgson nått så långt som han i nuläget kan komma i Malmö FF.

Många supporterröster har lyft Georgson som Uwe Röslers ersättare, men det var så klart inget realistiskt alternativ. Inte i nuläget. Jag utesluter på inget sätt att Georgson kan bli huvudtränare i Malmö FF, men den tiden är inte nu.

Att vara huvudtränare i det som MFF är i dag kräver erfarenhet, stor erfarenhet. 

***

På de 19 säsonger Malmö FF spelat i allsvenskan sedan återkomsten 2001 har man haft nio tränare.

Tränarna som under de säsongerna rakt ut fått sparken är de två vid anställningen minst erfarna, Allan Kuhn och Magnus Pehrsson, och både de fick gå som regerande svenska mästare.

Det är som det är att verka i en klubb som fyra gånger på sex år spelat gruppspel i Champions League eller Europa League.

Kraven är skyhöga.

Och det har gått snabbt.

Malmö FF 2019 är något helt annat än Malmö FF var 2013.

Något som sportchef Daniel Andersson fick lära den hårda vägen genom rekryteringarna av Kuhn och Pehrsson.

När Andreas Georgson nu följer i spåren av Olof Persson och Jens Fjellström och som mångårig MFF:are lämnar posten som assisterande tränare i föreningen väcks supporteroro för så väl kontinuitet som andelen personal med MFF-erfarenhet i ledarstaben.

***

Jag tycker det är fel sätt att se saken.

Om vi tar Andreas Georgson som exempel så hade han nått sitt tak i MFF. Kanske kan han komma tillbaka på en ännu högre nivå.

Och det gynnar både Georgson och Malmö FF.

Under tiden kan Daniel Andersson, vd Niclas Carlnén och gänget ersätta med någon som redan har den erfarenhet som krävs för att ta MFF vidare mot den nivå man vill upp på.

När Georgsons ersättare på sikt ska hittas utesluter Daniel Andersson inte att det kan bli någon med MFF-förflutet.

Men säger också tydligt:

”Det viktigaste är att maximera förutsättningarna för att A-laget ska prestera så bra som möjligt”.

Jag kunde inte hålla med mer.

Om Malmö FF skulle stirra sig blinda på att ha en viss andel personal som är MFF:are eller har MFF-bakgrund hade klubbens slutgiltiga högsta nivå väldigt snart varit nådd.

Och vad det gäller kontinuitet och kulturbärande så finns det redan i föreningen – inte minst via sportchef, vd och personalen runtom det sportsliga.

Jag tror helt enkelt inte att de många avhoppen från assisterande tränare det senaste året är dåliga.

Varken för klubben eller personerna som valt att gå vidare.