Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mattias Larsson

Skillnaden i toppmötet – både klass och spets

Sören Rieks och Anders Christiansen jublar borta mot Häcken
Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN

Vad är skillnaden mellan ett guldtippat lag och ett vinnande guldtippat lag?

Samma som nästan alltid i toppfotbollen.

Spetskvalitet.

Och så – för Malmö FF:s del – några danskar.

Det var tungt lastade ryggsäckar inför avspark på Bravida arena.

In på den soldränkta plastmattan kom Malmö FF med ett konstgrässnitt från 2020 på 1,13 poäng per match, med en usel plastförsäsong i bagaget och storvärvningen Antonio Colak sent struken (nåja).

Sidan om gick den tippade titelutmanaren BK Häcken med en skadelista längre än Hisingsbron, med 0–1 mot Halmstad i premiären och risken att vara sex poäng bakom efter två matcher brännande i hjärnbarken.

Inför match hade diskussionen kretsat kring om Häcken varit överskattat i förhandstipsen och om ett Malmö som ändå visat klass i premiären mot Hammarby.

Nio minuter senare pricksköt Anders Christiansen ett inlägg i pannan på Anel Ahmedhodzic som med perfekt precision vinklade bollen förbi Pontus Dahlberg till 0-1.

Och elva minuter efter det öppnade Bonke Innocent upp Häcken med en fin boll utåt vänster, Jonas Knudsen placerade inlägget mot Sören Rieks som med perfekt precision vinklade bollen förbi Dahlberg till 0–2.

BK Häcken?

Det såg faktiskt ut som om man inte kunde spela konstgräsfotboll.

Med en tvåmålsledning i ryggen så kunde ett passningsskickligt MFF hålla ifrån sig hemmalaget i en hel halvlek. Häcken kom aldrig nära i varken presspel, närkamper eller målchanser. Det var klasskillnad ett tag mellan seriens två högst tippade lag och faktum är att Anders Christiansen både kunde och borde ha avgjort matchen redan i 33:e minuten. Men avslutet mot bortre stolpen höll inte samma dräpande klass som Ahmedhodzics och Rieks och 0–2 stod sig i paus.

Så långt hade Malmö FF visat sitt ena ansikte för 2021.

Efter paus gläntade man på det andra.

Och fick hjälp av ett Häcken som lyfte sig rejält.

Plötsligt landade Erik Friberg och Gustav Berggren rätt på det centrala mittfältet, Alexander Jeremejeff fick det understöd han förtjänade och bollarna in mot Malmös straffområde blev fler och mot fler svartgula.

Och MFF har spelat 16 matcher så här långt 2021.

En gång har man hållit nollan.

Nu var det unge Benie Traore som – i en omställning efter starkt förarbete av Gustav Berggren – tryckte in bollen lågt genom så väl Franz Brorsson som Marko Johansson.

Sedan var det ganska jämt.

Sedan var Malmö FF stundtals i dallring.

Sedan var det till slut en andra halvlek precis som den första.

Häcken nådde inte riktigt upp i samma klass som Malmö. Häcken har inte den spets som de regerande mästarna har.

Visst, Leo Bengtsson byttes in och sköt lågt och Oskar Sverrirsson kom in och hotade men MFF hade tre chanser som var närmre att göra ett tredje mål än Häcken var en kvittering.

För även om Malmö FF inte sken över 90 minuter så visade MFF flexibilitet.

Utan Antonio Colak fick Ola Toiovonen rollen som offensiv central anfallare. Det är inte hans bästa men med Anders Christiansen i Toivonens vanliga roll som tia funkade det utmärkt ändå.

Samtidigt gjorde Erdal Rakip och Bonke Innocent som defensiva innermittar en bra match mot en guldutmanare vilket lär ha gett Jon Dahl Tomasson ett svar att njuta av.

Precis som han kan av den danska betydelsen i dagens Malmö FF.

På två allsvenska omgångar har laget tagit sex poäng och gjort fem mål.

Fyra av målen är gjorda av danskar och båda assisterna stod danskar för.

Det sägs att man inte ska gå över ån efter vatten.

Att gå över Bron efter guld verkar vara en helt annan sak.

ANNONS: Se alla matcher från allsvenskan och superettan på discoveryplus.se.