Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mattias Larsson

Otur varar inte i 30 omgångar

Foto: AVDO BILKANOVIC / BILDBYRÅN

Det var en match som en hel säsong för Helsingborgs IF.

Rätt så bra fram till offensivt straffområde.

Tyvärr leder sådant inte framåt utan neråt.

Till superettan.

Är det något Helsingborgs IF verkligen jobbat bra på under 2020 så är det kontraster.

Å ena sidan har man på grund av skador tvingats använda långt fler spelare än det finns allsvenska omgångar, å andra sidan har de som kommit in gjort det ganska bra (mot Falkenberg räddade målvakten Ian Pettersson allsvenska kontraktet på tilläggstid).

Och å ena sidan har man ofta spelat ganska fin fotboll, inte minst på mittplan där man både vägvinnande och finurligt tagit sig fram mot motståndarnas mål, å andra sidan har man varit sämst i serien i offensivt straffområde.

Så när gräset på Olympia låg försommargrönt på första advent och snön samtidigt föll från himlen var ingen förvånad.

En stor allsvensk arena låg så gott som tom och de vita flingorna i det starka ljuset gav ett rofyllt intryck som frontalkrockade med ångesten på planen.

Ett mål i nacken och HIF hade varit i superettan.

Ett mål framåt och Olof Mellbergs lag hade lagt sin hand över kvalplatsen.

Vad det blev?

Som resten av året.

Egentligen inte dåligt för HIF var – både spelmässigt och chansmässigt – bättre än Falkenberg.

Men det var inte tillräckligt bra.

Och där är skillnaden bland bottenlagen.

Helsingborgs IF ligger faktiskt inte sist i allsvenskan för att man varit sämst flest gånger, utan för att man inte varit tillräckligt bra flest gånger.

På de senaste åtta omgångar har HIF två poäng. Oavgjort mot Falkenberg och Häcken samt sex (!) uddamålsförluster mot i tur och ordning Östersund, Mjällby, Örebro, Malmö, Göteborg och Elfsborg.

Kvalplatskonkurrenterna Kalmar och Falkenberg har andra typer av resultat de senaste åtta.

Inför HIF-mötet hade Falkenberg 1–4 mot Norrköping och 1–3 mot Elfsborg och några omgångar tidigare 0–3 mot Häcken och 1–3 mot Hammarby. Men Hasse Eklunds lag har också hunnit med att besegra Örebro och Djurgården, vilket innebär att FFF de senaste åtta omgångarna tagit tre gånger så många poäng som Helsingborg.

Kalmar? 

0-3 mot Djurgården, 0–4 mot Malmö, 1–3 mot Elfsborg. Men det är också Kalmars enda tre förluster på de åtta senaste matcherna och med nio poäng under den tiden har man först hämtat in sex poäng på HIF och sedan lagt dem en pinne bakom sig.

En pinne som vid en skräll mot AIK på måndagen kan bli fyra och innebära superettan för Helsingborgs IF.

För vi kan prata om skador, pandemi och otur hur mycket som helst.

Men skador är en del av fotbollen, pandemin har drabbat alla och otur varar inte i 30 omgångar.

Visst hade det kunnat se annorlunda ut för Helsingborgs IF om Andreas Granqvist och Anders Lindegaard hållit sig hela under året och om pandemin inte slagit omkull en klubbekonomi på väg uppåt.

Men det var HIF som valde att satsa på äldre spelare och det var HIF som i fjol med snävt mått jobbade fram det första knappa ekonomiska plusresultatet på fem år.

Det skulle bli en katapult uppåt i tabellen.

Men prestationen på planen ville annat.

Den har helt enkelt inte varit tillräckligt bra och rekylen är nu obönhörligen på väg att trycka ner Helsingborgs IF i superettan igen.

Från och med AIK-Kalmar i morgon måste fyra resultat i fyra enstaka matcher gå exakt HIF:s väg för att det ens ska bli kval.

Det är inte omöjligt.

Men det är tyvärr ganska osannolikt.