Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Mattias Larsson

Malmö FF har något som Stockholmslagen saknar

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
Foto: ANDREAS HILLERGREN/TT / TT NYHETSBYRÅN

Utspelade i en halvlek. 

Sedan rättvisa segrare och häng i guldstriden.

Och när Hammarby fortsätter explodera, Djurgården maler på och AIK tar sina uddamålssegrar så känns det som att Malmö FF har något som de andra saknar.

Mer att ta av.

Ett toppmöte som på många sätt verkligen var värt namnet är över.

Och på Stadions Norra läktare i Malmö står blådårarna om sjunger om att Malmö FF vann igen.

”Så jävla enkla tre poäng”.

Går sången.

Sanningen var den här gången en annan.

För efter att Hammarbys LSD-offensiv ännu en gång lett till en målorgie och AIK klippt av Häcken från guldstriden så gick Malmö FF ut mot IFK Norrköping i ett läge där tre poäng inte var bra.

Det var ett måste.

Och dominansen var total första 40.

Från IFK Norrköping.

Jag har aldrig gjort någon större hemlighet av att jag är väldigt förtjust i Jens Gustafssons sätt att bygga fotbollslag. Den här gången blev jag förtjust i hans val av taktik.

Spikrak fembackslinje och fyra mittfältare när MFF hade boll.

Och hemmalaget hade i första halvlek inte en enda av de annars så effektiva kantkombinationerna mellan Sören Rieks och Arnor Traustason till vänster och Eric Larsson och (för dagen) Jo Inge Berget till höger.

Samtidigt skars Anders Christiansen av, Alexander Fransson och Andreas Blomqvist dominerade mittens rike och Malmö FF var i gungning.

Efter att ha sett Norrköping manövrera ut Malmö FF i första halvlek är det lätt att förstå varför MFF:s sportchef Daniel Andersson är förtjust i IFK Norrköpings tränare Jens Gustafsson och varför just han är ett av namnen högt upp på den listan av tränarnamn som Malmö FF alltid har redo.

Men MFF vaknade till liv just innan paus och skakade fram en trippelchans där en sen brytning från Rasmus Lauritsen och två jätteparader från Isak Pettersson räddade bortalaget.

Sedan, efter paus, var matchen en annan.

Markus Rosenberg som varit helt osynlig första 40 gick plötsligt först i ledet, skakade fram två chanser och med det skakade hela IFK Norrköping.

Det var också Rosenberg som bröt matchens dödläge när han på Jo Inge Bergets låga inspel från höger tempoväxlade förbi Lauritsen och lyfte in bollen på bortre stolpen där Lars Krogh Gerson klivit för långt in och gav Sören Rieks öppet läge att nicka in 1–0.

Efter det var matchen Malmös.

Norrköping försökte tappert. Och visst kunde en precisare Sead Haksabanovic straffat MFF efter att Eric Larsson förlorat duell två gånger om. Och visst handlade det om centimeter när Lauritsen korrekt vinkades av för offside när han nickade bollen i mål i matchens slutskede.

Men där var också en stor del av skillnaden.

Malmö hade precisionen när det verkligen krävdes.

IFK Norrköping hade inte det.

Och Malmö har en erfarenhet av att vinna tuffa måstematcher som Norrköping inte har, samt en förmåga att spela på gränsen som kanske inte alltid är sympatisk men ofta effektiv.

Tydligast den här gången?

När Lauritsen blev korrekt avblåst för offside när Norrköping jade den stora kvitteringschansen.

Och Eric Larsson precis innan frisparken gick medvetet knuffade sin motståndare in i offsideposition.

På det hela taget var sättet som Uwe Rösler och Malmö FF tog segern i mål imponerande – snart efter 1–0 byttes Arnor Trustason ut, Oscar Lewicki in och Malmö stabiliserades ytterligare.

Och när Hammarby gång på gång exploderar, Djurgården maler på och AIK tar sina uddamålssegrar så känns det som att Malmö FF har något som de andra saknar.

Betydligt mer att ta av.

För trots att Jo Inge Berget växte genom matchen har han en bit till toppformen och det samma gäller så väl Marcus Antonsson som Fouad Bachirou.

Mitt i allt detta vore det dock tjänstefel av mig att inte lyfta fram Malmö FF:s allra viktigaste spelare.

Rasmus Bengtsson.

När MFF manövrerades ut innan paus och när Norrköping gjorde allt rätt utom det sista lilla viktigaste så var det Rasmus Bengtsson som lappade ihop en sönderfallande defensiv, Bengtsson som läste sistabollar, Bengtsson som gav Malmö FF tid att andas.

Och när Malmö FF avgjorde matchen?

Då var det Bengtsson som när Norrköping gick på offensiven klev fram när andra backade, på ett formidabelt sätt vann boll till Foaud Bachirou och 15 sekunder nickade Sören Rieks in matchens enda mål.

Nu är Malmö FF i det ovanliga läget att man får tillbringa måndagskvällen med att hålla på Helsingborgs IF innan det är dags för nästa matchladdning.

På torsdag väntar Dynamo Kiev borta i Europa League-gruppspelets första omgång.

Och i det sammanhanget sticker MFF:s seger mot Norrköping ut.

För schweiziska Lugano genrepade genom att förlora med 0–3 borta mot andradivisionslaget Lausanne i cupen, FC Köpenhamn bortaförlorade mot MFF-lånet Anel Ahmedhodzics Hobro med 1–2 och Dynamo Kiev torskade hemma på Olympiastadion mot förra säsongens ligaåtta Desna med samma siffror.

Siffror som inte avgöra någonting på torsdag.

Men som onekligen är intressant att ha med sig i bagaget.