Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Mattias Larsson

Jag lider med Pär Hansson

TFF:s Dino Islamovic. Foto: CHRISTER THORELL/IBL / CHRISTER THORELL/IBL/IBL CHRISTER THORELL/IBL

Två skånska lag gick ut till match för att närma sig allsvenskan.

När allt var över satt jag och led.

Med Pär Hansson som vecka ut och vecka in står i spillrorna av sig själv.

Och med Trelleborgs FF som hade rejält allsvenskt häng – i två minuter.

Marcus Pode tryckte rättvist in 1–0 på straff för Trelleborgs FF på Vångavallen.

Det stod 77 minuter på matchuret och 2–0 till Gefle i Gästrikland mot Helsingborgs IF.

När superettan 2017 började så var HIF laget som alla ville slå. 

Storklubben som efter 24 år i allsvenskan rasat ur högsta serien.

Vanligtvis satsar en sådan klubb allt på att omedelbart ta sig upp igen. Men Helsingborgs IF 2017 är på inget vis en vanlig storklubb som åkt ur allsvenskan.

Malmö FF gjorde det och tog sig upp direkt igen.

AIK har gjort samma sak.

Djurgården också.

Men till skillnad från de tre nyss nämnda så är det i HIF:s fall inte ett lag som klappat igenom, utan en hel klubb.

Mot formstarka bottenlaget Gefle var HIF egentligen aldrig ens nära.

Och ser man över hela säsongen 2017 så har Helsingborgs IF inte haft någon period där man konsekvent presterat bra nog för att förtjäna en av seriens tre översta platser.

Klubbledningen har sagt att när man väl går upp igen så ska man verkligen vara redo, och då får det lov att ta mer tid än ett år.

Men det är en sak att säga. Och en helt annan att göra.

För pressen finns där ändå.

Och det har hattats med spelsystem, sargats av skador, saknats ledarfigurer och skarvats med självbilden.

I Trelleborg har det varit ganska mycket tvärtom.

På Vångavallen finns ingen press (knappt ens på pressläktaren), TFF har inte ens ett långsiktigt krav på sig att nå allsvenskan och man har en självbild lika bergfast som spelsystemet.

Därför är Trelleborgs FF näst bäst i Skåne och i sina bästa stunder är man faktiskt så bra att man skulle kunna krångla sig upp en division.

Och när TFF ledde med 1–0 och HIF låg under med 0–2 skilde sju poäng mellan TFF på tredjeplats och HIF på fjärde.

Men det tog inte ens två minuter för Varberg att kvittera och slå på HIF:s respirator igen.

I nästa omgång åker TFF till Falkenberg och HIF tar emot Värnamo och efter de matcherna kan skillnaden med tre omgångar kvar att spela vara två ynka poäng.

Men jag har svårt att se hur HIF skulle kunna kravla sig dit.

Inte som man spelar, inte med det lag man har.

För exakt fem år sedan spelade Pär Hansson Europa League-gruppspel med HIF.

Nu har han på sig samma tröja men i ett helt annat lag och på en helt annan nivå.

Jag är både imponerad av Hansson, och lider med honom.

Samtidigt var Trelleborg i knappt två minuter fyra poäng från en allsvensk plats.

Det hade varit lite för bra för att vara sant.

Nu har TFF sex poäng upp till BP och fem poäng ner till HIF.

Bara att nå kvalplatsen skulle innebära en heroisk säsong av Trelleborgs FF.

Och väl där, i två matcher som avgör allt, kan precis vad som helst hända.

Fråga bara HIF.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!