Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mattias Larsson

”Hade Sverige ens spelat EM i sommar utan Roy Hodgson?”

Roy Hodgson under hans tid som engelsk förbundskapten.
Foto: IMAGO SPORTFOTODIENST / IMAGO/SPORTIMAGE IMAGO SPORTFOTODIENST

Vid 73 års ålder lämnar Roy Hodgson elitfotbollen för gott.

Samma dag tar Janne Andersson ut den svenska EM-truppen.

Det har gått fyra och ett halvt decennium sedan Andersson stormade Örjans vall för att hissa Hodgson i luften.

Och frågan är om Sverige ens spelat EM i sommar om inte britten kommit till allsvenskan 1976.

Ibland undrar jag om det här livet inte är betydligt noggrannare och mer komplext sammanflätat än vi enkla existenser någonsin kan förstå.

Det är en tisdag i mitten av maj och i Sverige går vi runt och väntar på att få svaret om exakt vilka spelare förbundskapten Janne Andersson ska ta med sig till EM i sommar.

Medans vi väntar kommer bud från London, på andra sidan Nordsjön, att Roy Hodgson vid 73 års ålder sätter punkt för en fullständigt fenomenal fotbollsgärning.

För många år sedan satt jag i vad som närmast var en skrubb under Örjans valls huvudläktare i Halmstad.

Skrubben tjänstgjorde också som kontor för HBK:s dåvarande huvudtränare Janne Andersson och när Andersson skulle förklara vilken plats Bollklubben haft i hans liv uttryckte han sig enkelt. 

– Jag var med bland publiken som rusade in på planen och hissade Roy Hodgson efter SM-guldet 1976.

Roy Hodgson på Örjan vid SM-guldet 1976.
Foto: © BILDBYRÅN / © BILDBYRÅN

 Och när vi nu går i väntans tider för ännu ett svenskt deltagande i ett stort mästerskap – det nionde sedan millennieskiftet – så löper det en röd tråd från den där dagen på Örjans vall fram till EM-slutspelet 2021.

Roy Hodgson vann ett andra SM-guld med HBK 1979 och tog sedan Malmö FF till fem raka seriesegrar 1985 till 1989, under en period då MFF också slog ut mäktiga Inter ur Europacupen för mästarlag. 

Samtidigt blev Hodgsons press-/understödsfotboll byggt på en fyrbackslinje och två anfallare en norm som svensk fotboll på många sätt vilar på än i dag.

Det var från Roy Hodgson (och landsmannen Bob Houghton som lockade Hodgson till Sverige) som Sven-Göran Eriksson inspirerades när han byggde IFK Göteborgs fantastiska framgångar under 80-talet. Det var därifrån som Tommy Svensson vid EM 1992 och VM 1994 hämtade sin fotbollsfilosofi. Det var också från Hodgson och Houghton som Tommy Söderberg och Lars Lagerbäck byggde den svenska landslagsmaskin som nådde fem stora mästerskap i rad från 2000 till 2008.

Erik Hamrén kom från en annan skola och med andra influenser och även om Sverige nådde EM 2012 och 2016 så ledde det inte längre än till två odiskutabla gruppspelssortier.

Med Janne Andersson tillbaka kom också Hodgson-influenserna tillbaka.

Sverige playoff-skrällde mot Italien och gick sedan till en imponerande VM-kvartsfinal.

Och nu är vi i EM igen.

Det har gått 45 år sedan Janne Andersson hissade Roy Hodgson på Örjans vall.

45 år, en röd svensk fotbollstråd och parallellt med den har den synnerligen sympatiske britten bara fortsatt.

Inter, Liverpool och förbundskapten för England får anses som topparna.

Hodgson blev förste britt att leda England till seger i en tävlingsmatch mot Sverige – i EM 2012. Här med Erik Hamrén.
Foto: FREDRIK SANDBERG / EPA / SCANPIX / EPA TT NYHETSBYRÅN

Och när Roy Hodgson nu lägger av är det med att skriva historia som den förste managern någonsin att hålla kvar klubben föddes in i – Crystal Palace – kvar i högstaligan fem år i rad.

I Sverige är historierna om Hodgson av förklarliga skäl oändliga. En sak har de gemensamt, de är alla berättade med stor värme och respekt och de få gånger jag stött på Hodgson under min karriär har varit när han varit på besök.

På klockren svenska och tilltalandes alla som var kvar sedan Hodgsons tid med förnamn tog det mig en millisekund att konstatera att vi hade att göra med en man som rörde sig på en nivå över de flesta andra.

För Roy Hodgson var inte bara en unik fotbollstränare, han hade det viktigaste för att bli en framgångsrik fotbollstränare. Han kunde ta människor på ett sätt som fick dem att känna sig unika och han gjorde det med en hundraprocentig ärlighet.

I Malmö fick han en gång smeknamnet ”Kamelen” – eftersom han burit en rock gjord av kamelhår – och långt efter han var borta och kanske än i dag jämförs det mesta som görs i ett historiskt perspektiv med vad Hodgson gjorde.

– Efter mer än 45 år av coaching har jag bestämt att det är rätt tid för mig att lämna de hårda villkoren i toppfotbollens Premier League, sa Hodgson till Crystal Palace hemsida på tisdagen.

Hodgson på Stadion i Malmö i samband med Champions League-mötet MFF–Atletico Madrid.
Foto: TOMAS LEPRINCE

Två matcher återstår.

Sista hemmamatchen inför 6 500 åskådare på Selhurst Park mot Arsenal på tisdagen och bortamötet med Liverpool på Anfield på söndag.

Sedan är Roy Hodgsons karriär över.

Ingen annanstans kommer minnena av den att leva vidare som i Sverige.

Så. 

Stort tack, Mr Hodgson!