Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mattias Larsson

En av MFF:s sämsta insatser under året

Rosenberg efter fiaskoinsatsen: Vi får vara glada för en poäng.
Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

”Jag såg ingen baksmälla alls”, sa Uwe Rösler om sitt MFF efter SM-guldmissen i lördags.

I stället välde den in i St Gallen.

Malmö FF hade chansen att skaffa sig ett drömläge i Europa League - men stod för en av årets allra sämsta prestationer.

Och kan bara tacka Johan Dahlin att chansen till avancemang trots allt fortfarande lever.

Med 900 MFF:are i bortaklacken och inte ens 100 på hemmasektionen kändes det innan avspark som ett drömläge.

Och det började bra för Uwe Röslers Malmö FF. Felix Beijmo och Oscar Lewicki kombinerade sig snyggt fram längs högerkanten och skapade en hörna som Rasmus Bengtsson nickade farligt mot mål.

Samtidigt gjorde Jens Stage 1–0 för FC Köpenhamn i Parken och den krokiga vägen mot avancemang från gruppspelet såg ut att rätas rejält.

Sedan slarvade Rasmus Bengtsson i ett uppspel och gav bort bollen till Mattia Bottani som efter kombinationsspel tog sig fri med Johan Dahlin. Bara det målvaktsspel som hållit högsta klass hela säsongen räddade MFF den gången.

Samtidigt var Bengtssons miss starten på en miserabel halvlek. En av säsongens allra sämsta från Malmö FF:s sida. Lugano klev framåt med tre breda anfallare och det blev massor av ytor för hemmalaget.

Pausen var som en befrielse

På det gick Oscar Lewickis lår sönder. Och när Lasse Nielsen börjat darra några gånger drog dansken på sig en varning efter att ha tvekat i en omställning. Normalt hade Rösler sannolikt bytt Nielsen mot Eric Larsson ganska snabbt, men med det påtvingade bytet av Lewicki fanns inte utrymme för det.

Malmö var energifattigt, svagt i organisationen och underlägset Lugano.

Snabbaste aktionen i hela första var när Rösler snabbt fångade upp en boll som rullade inkast och fick Safari att starta kvickt.

När pausen kom var det som en befrielse för Malmö.

FCK hade fortfarande 1–0 i Parken, Dynamo hade missat en straff och Malmö FF hade fortfarande drömläget till avancemang ett enda mål bort.

Sedan började andra halvlek med att Behrang Safari fick problem med den axel som hoppade ur led alldeles i början av matchen mot FC Köpenhamn. I samma sekvens som Safari låg i gräset djupt upp på Luganos planhalva brände hemmalaget sin första målchans efter paus.

Det skulle komma fler.

Många fler.

Uwe Rösler sa att han inte sett någon baksmälla efter det missade guldet i Örebro.

Från läktaren i St Gallen var det omöjligt att inte undra om det var för att bakfylla kommer efter någonting och inte medan någonting fortfarande pågår...

Det var en nick från nära håll rakt på Johan Dahlin, det var ett närskott efter kaosspel av både Nielsen och Fouad Bachirou som Dahlin storräddade, det var ett vasst skott av Aratore som Dahlin räddade vid stolproten.

Uwe Rösler hade behövt göra fyra eller fem byten.

Men hade bara två kvar efter Lewickis skada.

Guillermo Molins kom in i 64:e och tillförde tillfällig energi. Sedan tvingades Safari lämna och i 69:e minuten kom Jonas Knudsen in.

I 70 nickade Lugano utanför från nära håll och i 72:a kvitterade Dynamo i Parken.

Två skador i Malmö FF

Och med 0–5 i avslut på mål och 75 minuter på matchuret skapade Malmö FF plötsligt en frispark i hyfsat läge på offensiv planhalva och packade straffområdet fullt.

Då lyfte Arnor Traustson bollen till inspark och läget var över.

Det var en sekvens som väl speglade hela Malmö FF:s match.

Visst var läget lurigt fem dagar efter den allsvenska avslutningen i Örebro. Visst var Lugano klart bättre än de var i Malmö.  Visst förrycktes Malmö FF:s matchplan av skadorna.

Det enda Uwe Röslers Malmö FF klarade av i den här matchen var att hålla nollan och det var Johan Dahlins förtjänst.

Malmö FF:s första halvlek var en av årets sämsta och den andra var inte bättre.

Markus Rosenberg har i sex säsonger gått först i ledet för MFF, så väl i allsvenskan och Europa och ingen skugga kan någonsin falla över hans gärning. Men i St Gallen såg han mer ut som den 37 han faktiskt är, även om det så ofta är svårt att tro det.

Det centrala mittfältet utan Anders Christiansen saknade kraft, dynamik och kreativitet.

Efter 0–0 i St Gallen och 1–1 i Parken väntar nu Dynamo Kiev på Stadion om tre veckor.

Malmö FF behöver sannolikt vinna den matchen för att gå vidare.

Men allra mest behöver MFF göra en grundlig analys av vad som verkligen hände i St Gallen.

Och så behöver man vila och få spelarna på den växande skadelistan friska. Fort.