Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Mattias Larsson

Är MFF verkligen ett guldlag? Tveksamt

Berget utökade till 2-0 på straff
Malmö FF åkte till Borås för att ta steget upp på andraplats och visa att man verkligen är ett guldlag.Foto: CARL SANDIN / BILDBYRÅN
Det ser bra ut för Malmö FF.Foto: THOMAS JOHANSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN
Men frågan är om MFF verkligen är ett guldlag.Foto: THOMAS JOHANSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Malmö FF åkte till Borås för att ta steget upp på andraplats och visa att man verkligen är ett guldlag.

90 minuter senare var MFF förbi AIK och uppe bakom Djurgården i tabelltoppen.

Om man verkligen sett ut som ett guldlag?

Mer tveksamt.

En ljuv brittsommarkväll i Borås.

Mötet mellan IF Elfsborg och Malmö FF är just över, det sjungs vilt från de ljusblå supportrarna i arenans sydöstra hörn och från storbildsskärmarna lyser det: ”0–3”.

Det ser bra ut för Malmö FF.

Att AIK tidigare på dagen förlorat Stockholmsderbyt mot Hammarby gör att det ser ännu bättre ut.

För i den allsvenska tabellen är Uwe Röslers lag nu upp på andraplats, tre poäng bakom Djurgården.

Men vi ska vara ärliga här.

För å ena sidan går 0–3-segern inte att prata borta.

Å den andra finns det mycket annat som döljer sig bakom det där lysande ”0–3”.

Uwe Rösler tvingades ha Behrang Safari och Eric Larsson utanför truppen.

Sedan valde tysken att hålla Markus Rosenberg, Arnor Traustason, Sören Rieks och Rasmus Bengtsson utanför konstgräselvan.

***

Man kan alltid fundera över en uttagen position hit eller en annan dit.

Men bortamatch i Borås mitt i en allsvensk guldstrid samtidigt som det spelas gruppspel i Europa League:

Malmö FF:s trupp är ju byggd för just det här, det var rätt gjort av Uwe Rösler.

Och MFF klarade av det rent resultatmässigt.

Prestationsmässigt blev det inte riktigt bra förrän Rösler börjat växla in från bänken.

Efter en slarvig förstahalvlek där Elfsborg tilläts kontra – och som med större skicklighet satt MFF i underläge innan paus – kom Arnor Trustason och Sören Rieks in samtidigt med knappa halvtimmen kvar.

Det var ett byte som Uwe Rösler bestämt att göra redan innan Anders Christiansen (utbytt med en knäskada inte värre än att dansken är aktuell i derbyt på torsdag) med en solorajd brutit dödläget, tagit sig förbi fyra motståndare inklusive målvakt och sedan fått se Guillermo Molins trycka in 0–1.

Efter målet och bytet var det en helt annan match.

Rieks och Traustason har utgjort allsvenskans bästa vänsterkant så gott som hela året och nu tillförde man en bolltrygghet som gav Malmö både spets och tid att andas.

Domare Lindgren missade att blåsa straff för en solklar tröjdragning från Alejandro Portillo i första och kompenserade med att blåsa för en tveksam i andra.

Jo Inge Berget stod för MFF:s överlägset bästa straff (det var verkligen inte svårt) i år och så var det 2–0 i 83:e och sedan bröt Marcus Antonsson en nio matcher lång måltorka genom att skicka in 3–0.

Segern innebar inte bara att AIK passerades, det där tredje målet innebar också att MFF nu har bättre målskillnad än serieledande Djurgården.

Ändå är den där bredden som ska räcka på två fronter inte helt att lita på.

***

MFF kunde blivit straffat rejält i första.

Det krävdes en eminent soloprestation och ett dubbelbyte för att bryta dödläget och de som skulle kliva fram och visa den där unika allsvenska bredden...

Jag vet inte.

Romain Gall slarvade i avslut och frisparkar, Jo Inge Berget har något stort i sig och tar ständiga steg framåt men är ännu inte där han var 2017.

Guillermo Molins och Marcus Antonsson blev båda målskyttar till slut men Antonsson har en bra bit kvar till förra höstens tokform och Molins är en annan typ av spelare än när han sköt guldet till MFF just här i Borås 2013.

Felix Beijmo hade en ny tung dag på jobbet, precis som i Kiev i torsdags och utan Rasmus Bengtsson från start är både Jonas Knudsen och (framför allt) Lasse Nielsen andra spelare.

Förstå mig rätt här.

Det var så klart bra av Malmö FF att slå IF Elfsborg borta med 3–0, med en massa spelarrotationer och bara tre dagar efter att man möte Dynamo i Kiev.

Men frågan handlar om huruvida Malmö FF är bra nog att vinna SM-guld hösten 2019, samtidigt som man går för ett avancemang i Europa League.

Det kan tyckas märkligt efter en 3–0-seger.

Men efter matchen i Borås blev jag inte mer övertygad om att Malmö FF kommer att lyckas.