Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Mattias Larsson

Är MFF på väg att skapa ny tradition?

Foto: ANDREAS HILLERGREN/TT / TT NYHETSBYRÅN

Djurgården visade varför de just nu är bäst i Sverige.

Malmö FF?

Fick oss att ännu en gång undra om de är bäst i Europa.

Som om den här allsvenska hösten inte var het nog kom sommaren plötsligt tillbaka till Sverige.

Medelhavshettan satte klorna i Malmö och när Uwe Rösler och firma Bergstrand/Lagerlöf skulle göra allt för att få varsitt topplag att hålla huvudena kalla visade kvicksilver 29 grader.

17.30 en söndagskväll.

Vi kan väl säga att det inte blev så mycket med de där kalla huvudena.

Det började vid line-up när ljudnivån spräckte trumhinnor vid Malmös nummer 16.

Medan hemmapubliken jublade åt Felix Beijmo vrålade gästerna mot den förre djurgårdaren.

Bredvid Beijmo stod Anders Christiansen och log i kapp med huvudpersonen.

Markus Rosenberg fick som han ville med slantsinglingen – börja med publik i ryggen, avsluta med att anfalla mot klacken och sedan brakade seriefinalen loss.

Det var Jonathan Augustinsson dundrandes in i Sören Rieks rygg, Elliot Käck så sent in mot Beijmo att han varnades och Tommi Vaiho med ett knä mot Rosenberg.

Åt andra hållet var det Markus Rosenbergs ångvält på Jesper Karlström, Rasmus Bengtsson taktiska kapning av Buya Turay och Anders Christiansens ständiga gnagande på allt och alla.

Rann ifrån Beijmo

Det var Malmö FF:s första 25 minuter med två gånger om av samma variant – Christiansen lågt mot en avslutande Rosenberg, först på frispark sedan på hörna – och bara centimeter skilde från hemmaledning.

Sedan var det Djurgårdens sista 20 av första halvlek när Bergstrand/Lagerlöf ställde ut sitt lag på Stadion så högt som inget lag gjort sedan Hammarby var här den 24 april.

Då ledde Bajen med 1–0 i paus för att sedan förlora med 4–1.

Men medan Hammarby består av väldigt många individuellt skickliga spelare som gör fina resultat åt sitt lag så består Djurgården av bra spelare som skapar ett lag som gör – så här långt – oöverträffade resultat i årets serie.

Så Djurgården fortsatte efter paus kliva fram och stressa ett Malmö som började se frustrerat ut.

Och så – efter att MFF tryckt framåt – förlorade Lasse Nielsen en duell på mittplan, Jonathan Ring vann andrabollen och Haris Radetinac gav sig i väg på högerkanten.

Buya Turay rann i från Felix Beijmo mot bortre stolpen och inspelet var perfekt.

Brände sjätte raka straffen

Målet krönte en taktiskt snudd på perfekt djurgårdsinsats.

Men hemmalagets chans till replik kom bara minuter senare.

Anders Christiansen tvåfotade Jacob Une-Larsson, domare Glenn Nyberg pekade på straffpunkten och när Difs sportchef Bosse Andersson fick se reprisen på sin iPhone dunkade han en vattenflaska i bordet på läktaren så att SMHI gick ut med en klass 1-varning för höga vattenflöden i sydvästra Skåne.

Det var lätt att förstå Andersson.

Men i Skåne har det sedan länge varit ett skämt att det bästa sättet att behålla en ledning mot Malmö FF är att dra på sig straffar.

Markus Rosenberg peggade upp, sköt hårt mitt i målet, via Vaihos ben och ut.

Malmö FF:s sjätte straff i årets allsvenska.

Malmö FF:s sjätte missade straff i årets allsvenska.

Rösler reagerade.

In med Romain Gall, ut med Felix Beijmo och bara ett par minuter senare dundrade amerikanen (på fin pass av Guillermo Molins som bytts in i stället för en skadad Traustason) i väg ett skott som Tommi Vaiho drömräddade.

Sista 20?

Gräset tog ut sin rätt på Djurgården som kom allt närmre att ha säkrat ett resultat och föll lägre och lägre medan Malmö också tvingade dem till det.

Samtidigt har MFF i år haft svårt att ta sig igenom låga försvar av långt sämre klass än Djurgårdens.

Och Rösler satt med en bänk där de offensiva alternativen var Gall, Molins och Erdal Rakip, spelare långt från inmatchade i guldform.

Det kom ändå lägen.

Ett skott från Rieks.

En övertidsnick från Rosenberg.

Men närmre en sen kvittering kom inte hemmalaget.

Christiansen log inte längre

Visst kan vi prata om att den här seriefinalen kunde legat bättre för Malmö än mitt mellan två playoff-matcher till Europa League och efter sju veckor av konstant matchande torsdag/söndag.

Visst saknade Jo Inge Berget och Marcus Antonsson.

Men ska Malmö FF bli och vara den klubb man strävar efter ska man klara lägen som det här.

Och ibland måste alla klubbar (och deras supportrar) inse att det finns dagar då motståndare, även i allsvenskan, kommer att vara bra nog för att slå dem i sådana här matcher.

Det kunde slutat hur som helst på Stadion.

Men Djurgårdens seger var inte på något sätt oförtjänt.

Nu leder man segern fyra poäng före AIK och sex före Malmö.

Det är ett guldläge man utan tvekan kan hålla hela vägen.

Malmö FF?

Är laget på väg att skapa en tradition av att göra stora prestationer i Europa, utan att kunna vara ett guldlag i Sverige?

Det hände under Åge Hareide Champions League-året 2015 när man inte ens nådde europakval-plats i allsvenskan, det hände 2018 när man under Magnus Pehrsson totalhavererade och sedan gick hela vägen vidare från ett gruppspel.

Sista veckan i augusti 2019 står Malmö FF med ett ben och det andra upp till ljumsken i Europa Leagues gruppspel.

Men sex poäng från den allsvensk plats som innebär SM-guld.

Anders Christiansen log inte längre och Felix Beijmo stod på den förlorande sidan.