Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Kent Hansson

Kent Hansson: Jag hade fel om "Gäddan"

Foto: Björn Lindgren /Tt Nyhetsbyrån / TT NYHETSBYRÅN

En sak kan vi bara överens om.

Allt kan hända när två tungviktare drabbar samman.

I natt fick Adrian ”Gäddan” Granat känna på Alexander Dimitrenkos skarpladdade höger.

Två minuter och sju sekunder varade "Gäddans" äventyr i Rumble in Malmö. Sen låg han på canvasen, omtöcknad, slagen ten and out.

Jag led med "Gäddan", en fighter som jag lärt känna de senaste åren. Det här var matchen han skulle ta klivet upp i världstoppen, men ibland blir saker och ting inte som man tänkt sig.

1989 var jag i Atlantic City vittne till liknande chockförlust för en svensk tungviktare. Anders ”Lillen” Eklund blev knockad av Tim Witherspoon efter 71 sekunder.

Jag fick i natt på nytt uppleva hur ett svenskt tungviktshopp blev slagen sönder och samman i öppningsronden.

Jag ska erkänna att jag trodde på "Gäddan" inför den här matchen. Inte så att jag nonchalerade Alexander Dimitrenko som är en rutinerad tungviktare.

Ja, jag hade fel.

Gäddan blev rejält knockad och det är en smäll som kommer sitta kvar hos honom ett bra tag framöver.

Gäddans chockförlust kommer i en period då det annars är hausse kring svensk proffsboxning.

 

Jag försökte i natt finna ljusglimtar i det mörker som inträffade i Baltiska Hallen.

Sverige har i Badou Jack, Antony Yigit och Erik Skoglund tre världsboxare och minst lik många är på väg mot toppen.

På tjejsidan har vi Mikaela Laurén och Maria Lindberg som båda går stora titelmatcher i vår och nyligen boxades Klara Svensson en upphaussad VM-fajt mot Cecilia Braekhus.

2010 när det arrangerades en proffsgala i Baltiskan befann sig svensk proffsboxning i ett bottenläge. På den galan boxades Mikaela Laurén och Badou Jack, men båda var då mer eller mindre nybörjare som proffs. De blev så småningom världsmästare för det finaste förbundet, WBC.

2010 kom det 200 åskådare till Baltiskan för att se proffsboxning.

På lördagskvällen låg åskådarsiffran på runt 2000 och de fick se en bra gala.

Stämningen steg när Patricia Berghult gick in i ringen för att ta sig an polskan Karina Kopinska. Berghult vann med 2-1 och precis så jämn var matchen. Därmed var Patricias sjätte proffsseger ett faktum. Men Patricia levde farligt i den här fighten och ett oavgjort resultat hade kanske bättre speglat händelserna i ringen.

Simon Henriksson bjöd på fyra ronders tempofylld boxning mot polacken Mateusz Krajewski och poängsegern var solklar. Polacken var nere i den andra ronden, men räddades av en lång räkning.

 

Sven Fornling, lätt tungviktare från Malmö hade lovat fyrverkeri mot Arijan Sherifi i en match som gällde IBF:s baltiska titel och så blev det också. Det gav och togs från båda håll. Fornling gjorde en fantastisk viljeinsats, den grymmaste jag sett av en svensk fighter på många herrans år. Sven vann på poäng och fick ta emot mästarbältet av ingen mindre än hockeykungen Percy Nilsson.

När jag såg Sven i aktion den här natten i Baltiskan kom jag att tänka på en annan svensk krigare jag såg för 50 år sen i samma arena. Bosse Högberg. Bättre beröm kan jag inte ge Sven Fornling.

Men det var slutet.

Den grymma knocken som satt på nätthinnan när jag checkade ut från Baltiska Hallen i natt.

 

Se fler höjdpunkter på Viasatsport.se och matcherna live eller 48 timmar i efterhand på Viaplay.se