Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Kent Hansson

Hansson: Namnet Ali lever vidare i världen

Foto: Christer Wahlgren

Muhammad Ali, historiens främste tungviktsboxare, är död.

Han slog igenom som Cassius Clay – men det var som Muhammad Ali han fängslade en hel värld.

Muhammad Ali är i mina ögon The Greatest. Han hade allt som boxare. Snabbhet, smidighet, rörlighet, fotarbete, slagstyrka och en bländande teknik.

Han hade en otrolig intelligens i ringen. Ali tog boxningen till himmelska höjder. Jag tror aldrig tungviktsboxningen mer kommer få se en mästare av Alis kaliber.

Men Ali var inte bara en skicklig boxare. Han var en fantastisk personlighet. Han hade en bedövande karisma. Ali levererade åtskilliga rubriker utanför ringen. Som när han vägrade att ställa upp på militärtjänstgöring i Vietnamkriget, vilket gjorde att han blev avstängd och fråntagen sitt pass mellan åren april 1967-september 1970.

Muhammad Ali var under 60 och 70-talet jordklotets mest kända sportprofil. Han var superkändis i precis alla världsdelar.

 

Ali gick 61 proffsmatcher, han vann 56 av dessa. Den mest berömda matchen kom att bli den mot George Foreman i Kinshasa 1974. Åtskilliga böcker har skrivits om just den fighten (The Rumble in the Jungle). Ali var nederlagstippad och det var också Foreman som dominerade fighten. Alis matchplan gick ut på att Foreman skulle slå sig trött. Det var en listig, men samtidigt en oerhört farlig plan mot en fruktad knockoutkung. Foreman dundrade på med sina tunga slag. Ali viskade i hans öra: ”Kan du inte slå hårdare”?

I den åttonde ronden hade den Foreman slagit sig trött. Ali vände på fighten och slog med en perfekt kombination ut Foreman. Sannolikt fick Ali stora men av den tuffa VM-matchen mot Foreman.

Jag tror jag har sett VM-fighten Kinshasa ett 20-tal gånger. Det är en match som jag aldrig kan se mig mätt på. Framför allt hade matchen ett infernaliskt slut.

Men av de matcher som Ali gick rankar jag, rent boxningsmässigt, de tre matcherna mot Joe Frazier främst.

 

1971 mötte han Joe Frazier i New York i en skoningslös fight. Det handlade om 15 ronder av tempostark och ursinnig boxning. Ali förlorade på poäng, men han hade visat världen att han fortfarande höll högsta klass.

1974 fick Ali revansch mot Frazier, då han vann på poäng. Även då handlade det om en kamp av gigantiska mått.

Den tredje matchen – den andra av VM-karaktär - mellan Ali och Frazier kom att gå i Manilla 1975. Det blev en thrillertillställning med en kamp på liv och död mellan två gladiatorer som vägrade vika ner sig.

Ali vann efter 14 stentuffa ronder sedan Fraziers sekonder gett upp i rondpausen. Ali var då så slut att han svimmade.

Muhammad Ali var en underbar men för många en kontroversiell idrottsman. Ali gick sin egen väg. Inte ens när han hotades av ett långt fängelsestraff för vägran att göra militärtjänst vek han ner sig.

Hans inställning delade USA. Många hatade verkligen Ali och ansåg att han hade svikit sitt land, men minst lika många, inte minst bland den svarta befolkningen, älskade honom.

1996 var allt gammalt groll glömt. Muhammad Ali fick äran att tända elden vid OS-invigningen i Atlanta. Det var ett känslosamt ögonblick för alla, då den svårt Parkinsonsjuke Ali tände elden. Jag var inte ensam om att fälla tårar vid OS-invigningen i Atlanta.

 

Sista gången jag såg Muhammad Ali live var i december 2005. Jag var i Berlin för att bevaka Åsa Sandells match mot Laila Ali, Muhammad Alis dotter.

Matchen blev fördröjd en timme, beroende på Muhammad Alis sena ankomst till arenan. När han väl vandrade in i arenan var det till ett öronbedövande jubel från de 10.000 åskådarna.

Muhammad Ali är död, men för miljontals människor över hela världen kommer hans namn att leva vidare.

Det finns idrottare som berör. Muhammad Ali var en sådan människa.

Jag har en Muhammad Ali-autograf någonstans hemma. Jag fick den när Ali var på besök i Malmö i mitten på 60-talet då The Greatest uppträdde i Malmö Folkets Park.

Muhammad Ali kommer för alltid finnas i min minnenas kammare.