Johan Dolck Wall
Victor Nilsson Lindelöf spelar visserligen i en större klubb och Hjalmar Ekdals kurva pekar brantare uppåt. Isak Hien är väl helt okej och Marcus Danielson har sina kvaliteter.
Om man summerar de senaste åren går det ändå inte att komma till någon annan slutsats än att Pontus Jansson är det här landets bästa försvarare. 32 är ingen ålder för en mittback och om han bara får ordning på kroppen kommer han kunna dominera på de allsvenska planerna många säsonger framöver. Han är duellstark, nicksäker och trygg med bollen. Det är förstås bra för Malmö FF:s spel. Ännu viktigare är allt det där andra som kommer på köpet, det smått unika som är så svårt att hitta.
Sebastian Larsson och Mikael Lustig lämnade AIK och klubben har gjort sitt bästa för att ersätta dem. Jimmy Durmaz och Viktor Fischer har kommit in men inte riktigt gjort avtryck. Alexander Milosevic, John Guidetti och Sotirios Papagiannopoulos förväntades ta större ledarroller men tomrummet har inte helt gått att fylla. Tränaren Andreas Brännström fick frågor om karaktärsspelare efter senaste förlusten, mot Norrköping, och svarade:
– Det finns kanske inte fem givna i det här laget. Vi behöver få ett par spelare att växa väldigt snabbt.
När jag häromdagen träffade Andreas Granqvist, sportchef i ett krisande Helsingborgs IF, och frågade vad som varit det svåraste med att vara sportchef så sa han:
– Att hitta de här ledartyperna, karaktärerna, som är stöttepelare, det är inte lätt. Det är mycket svårare än vad jag trodde att det skulle vara.
Spelare, och framför allt människor, som Pontus Jansson växer sannerligen inte på träd.
Men de är ovärderliga för sina lag.
För att en klubb ska kunna växa krävs ofta att det finns drivande personer som själva varit på en högre nivå, som vet vilka skillnaderna är och vilka vägar som leder åt rätt håll.
Det gäller på alla nivåer.
Häromdagen var jag på Strandvallen och såg Mjällby träna. Efter passet ville players manager Putte Andersson ha feedback gällande senaste bortaresan, till bortamatchen mot Värnamo som spelades i Borås. Det var enkla frågor, som när det passar bäst att stanna för matpaus, men det var förstås ingen slump att han vände sig till den rutinerade räven David Löfquist som spelat i både Italien och Malmö FF.
När Malmö FF nu ska ta nästa steg ska de så klart lyssna på alla råd som Pontus Jansson har att dela med sig av, på samma sätt som de på Markus Rosenbergs inrådan byggde en trappa från kontoren på andra våningen ner till omklädningsrummet på första. När stora delar av hela föreningen enkelt kunde träffas dagligen skapades en större sammanhållning som enligt många bidrog till större framgångar.
Just Rosenberg ses som en av de största hemvändarna i allsvenskans historia men i ärlighetens namn sågs det inte som någon jättevärvning just där och då när han skrev på inför 2014. Rosenberg nötte bänk i West Bromwich. Pontus Jansson kommer som lagkapten från Brentford.
På förhand är det här förstås en mycket större återkomst.
Med facit i hand vet vi att Rosenberg fick ut maximalt och lite till av sin tid i Malmö FF.
Det finns förstås inga garantier för någonting men om det är någon som ska kunna lyfta MFF ännu en nivå så är det Pontus Jansson.