Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Johan Dolck Wall

HIF gamblar med klubbens existens

Mot Djurgården gjorde Max Svensson HIF:s första mål för säsongen.Foto: SIMON HASTEGÅRD / BILDBYRÅN

Helsingborgs IF spelar ett högt spel där existensen riskeras.

Det är omöjligt att säga om de gör rätt eller fel, resultaten skriver historien.

Men nog är det underhållande, det får man ge dem.

Matchen mot Djurgården blev HIF:s sjätte raka utan seger. Ännu en helt okej prestation men utan full utdelning. Det har varit många sådana nu, och Mellberg håller envetet fast vid sin strategi.

Andra krisande lag hade slängt in centertanks som enbart stångas och bökar. Man hade spelat med yttrar med främsta uppgift att stänga sina kanter, försvarare som skickar långt varje gång de vinner boll.  Det gör ofta att man får vad man förväntar sig och att man får det i match efter match, i situation efter situation. Det är inte snyggt, inte speciellt roligt, men stabilt och mer förutsägbart. För Helsingborgs IF hade det rimligtvis inneburit en elfteplats år efter år.

HIF-ledningen verkar inte speciellt sugen på det.

För i så fall hade inte Olof Mellberg anställts. Han har högre ambitioner, så väl spelmässiga som resultatmässiga. Det har han visat tydligt genom karriären.

Och i så fall hade inte truppen byggts så som den gjort. En offensiv med spelare som Max Svensson, Armin Gigovic, Rasmus Jönsson och Alex Timossi kan inte och ska inte försöka mala ner motståndet med ren urkraft. De ska inte ge det man förväntar sig, de ska göra det oväntade.

De är lirare, och för lirare är högstanivån högre än för brunkarna. Men lägstanivån är också lägre. Helsingborgs IF spelar med en svårighetsgrad som är så pass hög (ja, jag syftar på Ravy Tsouka som gav bort bollen inför Djurgårdens 1-0), och marginalerna så pass små, att det kan gå åt skogen rätt ofta (ja, jag syftar på Ravy Tsouka som glidtacklade sig till den hands som ledde till Djurgårdens 2-0-straff). HIF gamblar, och inget fel i det. Utdelningen kan bli stor. Om Mellberg får rätt på det här så kan HIF vara ett lag som mäter sig med topplagen, då kan de enstaka år nå betydligt högre än den där tiondeplatsen.

Och om de ska kryssa så ser väl de flesta hellre en händelserik och välspelad 2-2-match än en grisig 0-0-historia? Nu är målnollan spräckt och efter en bortapoäng mot regerande mästarna finns åtminstone en liten vindpust i seglen. Det ska bli spännande att se vart det bär.

Olof Mellberg har spänt fast ena änden av linan högst upp på Olympias södra läktare. Den andra änden är knuten på den norra. Där uppe balanserar spelarna. Och där blåser det något kopiöst. Någon vajar till, armarna rakt ut för att hitta kontrollen igen, stående på en fot.

Kanske tar de sig över, då ska vi stå där, lyfta våra hattar och applådera. 

Men oj så långt ner det är till marken.

Skulle föreningens ekonomi klara av en till degradering till superettan?

Det är långt från säkert.