Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Johan Svensson

Bäst i världen på att inte komma överens

IK Oskarshamn gick upp i SHL i april. Foto: PÄR OLERT / BILDBYRÅN
Det gjorde även Leksand. Foto: DANIEL ERIKSSON / BILDBYRÅN

Så var det i gång, igen.

Tjafset i svensk ishockey.

Tjafset om hur det egentligen skall fungera med upp och nedgång i vårt seriesystem.

Jag slås återigen av hur märkligt svårt det skall vara att verkligen enas om någonting.

Svensk ishockey måste vara bäst i hela världen på att inte komma överens, och när man väl får någonting på plats så ska det brytas upp igen.

Förr hade vi någonting som hette kvalserien.

Den var debatterad, och den fungerade väl ganska hyggligt. Bevisligen tyckte folk om den, lag åkte ur, och lag gick upp.

Den fungerade mellan både division 1 och HockeyAllsvenskan, samt mellan HockeyAllsvenskan och SHL.

Jag ska ärligt säga att jag inte är något fan av kvalserien. Jag tycker inte den är sportsligt rättvist, då schemaläggningen har alldeles för stor betydelse, men jag inser också att den innebar fantastisk stämning, och jag tyckte det var otroligt härligt att följa den när den fanns, och varje omgång var så betydelsefull. 

Det har gått ett par år nu. Men det var i mars 2014, som man tog beslutet på att den säsongens kvalserie var den sista som skulle spelas.

2015 skulle ett nytt system införas.

SHL skulle utökas från 12 till 14 lag. 

Sedan skulle kvalserien vara ett minne blott mellan högsta och näst högsta serien.

Resultatet i matcher där de två sämst placerade SHL-lagen spelat?

2015: Ett lag upp.

2016: Ett lag upp.

2017: Ett lag upp.

2018: Ett lag upp.

2019: Två lag upp.

Solklart att vi ska fortsätta på någon form av inslagen väg

På tio matchserier mellan SHL-lag och allsvenska lag har sex allsvenska lag slagit ut ett SHL-lag.

60 % mot 40 %.

Detta samtidigt som den ekonomiska klyftan växt sig större än någonsin.

Jag tillhör de som, vid en spontan tanke, tyckte Ola Lundbergs förslag i november, lät ganska bra. Det garanterade ett lag upp varje år i varje serie, men det begränsades också, till just ett lag. 

Det tog också bort de oerhört intressanta matcherna då lag från två olika serier spelar matcher på ”liv och död”. 

Men för mig räcker det att titta på resultatet vi haft sedan 2015 för att hitta den vägen jag vill vandra.

För mig känns det helt solklart att vi ska fortsätta på någon form av inslagen väg.

Men nu kommer vi också till det viktiga.

För att man ska enas, och hitta en bra lösning så måste samtliga parter vara beredda att göra någon form av kompromiss. 

Är det något jag är heligt less på i svensk hockey, så är det tjafset om seriesystemet.

Vi ändrade senast 2015, och har mig veterligen inte fått en enda negativ effekt av det. Snarare tvärtom med klassiska uppgångar, och häftiga resor från lag underifrån.

Nu, fyra år senare, så är diskussionen igång igen, och massor av pengar är förbrukade för att en ensamutredare skulle resa runt, för att sedan presentera ett förslag som helt river upp det vi har nu, som ändå är rätt bra, eller hur?

Nu måste alla göra sitt

HockeyAllsvenskan och HockeyEttan skickar nu ut ett öppet brev att man uppmanar att rösta nej till det liggande förslaget.

Helt okej, givetvis.

Men nu måste alla göra sitt. 

Givetvis står alla sig själv närmst, och alla vill sitt eget bästa, men nu ska jag tala om en sak, som kan komma som en chock för vissa lag, och organisationer: Hur seriesystemet än blir, och är, så kommer det alltid vara någonting i upplägget som ni inte är nöjda med.

Det gäller även supportrar.

Alla har sin egen genialiska lösning på hur seriesystemet ska vara.

Min utgångspunkt när man nu ska spika det, över en, vad jag hoppas, lång tid är att det finns möjlighet för lag att ta klivet upp. Att den möjligheten aldrig får hindras.

Som det är nu så finns det bevisligen väldigt stora möjligheter att ta det steget, när man ställs mot ett SHL-lag över sju matcher som allsvenskt lag.

Alla hockeyälskare tycker om att följa de här matchserierna och de känns stundtals större än det brinnande SM-slutspelet.

För mig känns det givet att man behåller ett system som är väldigt likt det vi idag har.

Jag har verkligen inget behov av att få till en direktuppflyttning på något håll.

I hockey summeras ingenting efter en serie. Så har det aldrig varit och det är först på senare år vi verkar ha kommit på att det är orättvist.

Alla måste bjuda till

Vissa år är det väldigt tråkigt, som när man heter Färjestad i SHL, AIK i HockeyAllsvenskan eller Tampa Bay i NHL.

Medan det är betydligt roligare för lag som Frölunda, Leksand och Columbus Blue Jackets som får slå underifrån och vinna, gå upp eller slå ut en storfavorit.

Det är dags att se verkligheten och kompromissa.

Om SHL ska gå med på direktuppflyttning behöver HockeyAllsvenskan bjuda till med att kanske dra ner det till en plats.

Ska HockeyAllsvenskan gå med på rent kvalsystem, måste SHL erbjuda två, kanske till och med tre platser.

Inte vet jag.

Men alla måste vara beredda att bjuda till, annars blir det aldrig slut på det här tjafset.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!