Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jan Peter Andersson

Ystads tuffa derbystraff – då växer jätten i målet

Eftersnacket till Skånederbyt handlar inte så mycket om att YIF vann rättvist mot HK Malmö.

Fokus ligger på straffarna – som kunde ha sänkt Ystad.

Jag förstår att YIF:s målvaktsfantom Anders Persson reagerar.

Handboll är en kontaktsport och då kan man inte blåsa stup i kvarten.

När Ystad IF spänner musklerna i Baltiska hallen är det ingen diskussion. 

Tre spelare kliver fram och gör den stora skillnaden.

# Kim Andersson ser inspelen som inte finns, han sätter skotten i exakt rätt läge och visar pondus i varje spelminut.

# Alexander Borgstedt är tillbaka i den klass vi inte såg förra säsongen när skador störde och motorn inte kunde gå för fullt.

# Anders Persson växer till en fantom. I programbladet står det att målvakten är 199 cm lång. I derbyt är han mycket längre och framför allt är han lika bred.

Om det inte hade varit för AP:s storlek, spänst och förmåga att läsa straffskyttarna hade Ystads IF förlorat den här matchen.

Det är egentligen otroligt att YIF vinner när man får nio straffar emot sig sig.

Senast, i hemmapremiären mot IFK Kristianstad, pekade domarna på punkten sju gånger. Och förra säsongen var Ystad det lag i ligan som fick mest straffdomslut mot sig.

Man kan se det på olika sätt. Som att YIF spelar fult och att domarna inte kan ha fel i varje match.

I den här derbybataljen hade domarna inte rätt varje gång de tog sina beslut.

Jag håller med Persson när han suckar efter sina fyra straffräddningar:

– Bara för att man satsar utsida och får lite kontakt ska det inte var straff varje gång. Jag har sett videon från förra matchen och ganska många är inte straff.

Sen säger Persson en sak till – som man ska lyssna på:

– Vi måste ha en högre nivå. Vi kan inte spela med tio straffar varje gång och få en jäkla massa utvisningar. 

Min position på pressläktaren är inte klockren.

Men jag var konfunderad flera gånger när domarna agerade.

Även om handboll är en komplex sport, proppfull med märkliga bedömningar, måste man för fasiken tillåta lite mer i en kontaktsport.

Nog om det.

YIF kom tillbaka efter premiärdippen och tryckte till favorittippade HK Malmö.

Hemmalaget körde pedalen i botten första tio men sedan var det Jerry Hallbäcks spelare som hoppade fram i förarsätet.

HK Malmö var förvånansvärt bleka. Jag blev besviken. För jag tillhör också den skara som tror på HKM den här säsongen.

Det hjälpte inte att en smått hysterisk speaker (trodde han det var en VM-final?) vrålade i tid och otid. 

När spelarna vaknade, och fick lite kontakt i slutet av andra halvlek, var det för sent. Loppet gick när YIF lyfte från 18-18 till 18-20 och vidare till 21-26 efter Johan Dahlins blixtkontring.

Det var lätt att läsa känslan i nye tränaren Jerry Hallbäcks ögon när han pustade ut med en mugg kaffe i handen efter matchen.

Det andra Skånederbyt, då?

Precis som väntat. 

OV Helsingborg stretade emot men IFK Kristianstad vann – igen. 49 raka på hemmaplan säger vilken särställning Ola Lindgrens stjärnlag har i ligan.

Nu handlar det om att, på allvar, göra avtryck i Champions League. Hemmamatchen på lördag mot kroatiska mästarna Zagreb ger en fingervisning om var IFK står i höstens Europasatsning.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!