Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Jan Peter Andersson

Något som inte stämmer: Rosengård tvåa på bollen

Även om bollen är rund, och allt kan studsa fel på hösten, känns det riggat i damallsvenska toppstriden.

FC Rosengård står kvar på perrongen när man ska haka på Linköpings FC.

Tåget har gått för stjärnorna i Malmö.

Det blir inget guld i år heller.

Efter tre raka skumpafester i Malmö (2013, 2014, 2015) bröts sviten förra hösten.

Spelarna i Linköpings FC tog på sig de löjliga hattarna, hoppade runt på gräset och firade att man hade tio poäng ner till Rosengård.

Det var inget snack. LFC var bäst, FCR var tvåa på bollen.

Historien upprepar sig 2017. Malmölaget är inte med i matchen när det ska avgöras.

Rosengård är sex poäng efter och sex poäng är mycket om man har ett lag framför sig som heter Linköping med spelare som Marija Banusic, Lina Hurtig och Kosovare Asllani.

FC Rosengård får skylla sig själv.

De slutade att spela när drömläget öppnade sig.

Jag tänker inte på fiaskoinsatsen mot jumbon Kif Örebro på Behrn Arena den här eftermiddagen.

Jag landar i Skånederbyt mot Vittsjö på konstgräset på Malmö IP den första soliga söndagen i september.

Rosengård gjorde allt rätt i 45 minuter. Jack Majgaard Jensens lag hade 2-0 och supergrepp om tre nya poäng.

Snett framför mig på läktaren satt sportchefen Therese Sjögran intill före klubbchefen Klas Tjebbes. De räknade in tre nya pinnar och såg, precis som alla andra, hur segersviten skulle byggas ut till sju raka utan insläppta mål.

Där och då hände något.

Det blev tydligt hur det går när ett lag tror att det klart när det inte är klart.

FCR, som lurat upp Vittsjös spelare på de tomma läktarna, tappade allt och matchen slutade 2-2.

Det borde ha varit 3-2 men i damallsvenskan är kvalitén på domarna usel, därför godkändes inte Caroline Segers nickmål.

Jag vill påstå att det var här som luften, på något sätt, pös ur Rosengård. Seriefinalen mot Linköping helgen efter blev inte den finalfest alla spetsat in sig på.

Men vi fick se en ny dundertavla av domarteamet. Det var Kalle Anka över deras agerande, för att citera Jack Majgaard Jensen.

Därför är jag inte förvånad att Rosengård totaldippar i Örebro. Spelarna kunde inte resa sig efter två smällar som surrade i huvudet.

Det räcker inte att man har bättre spelare, och har ett vassare lag, om hjärnan inte är där. FCR spelade långsamt, passivt och utan glädje.

Jack Majgaard Jensen säger i en intervju med Sydsvenskan "jag tycker ändå att man ska vara realistisk och se till den truppen vi spelar med i dag".

Jag håller inte med dansken.

När jag ser på uppställningen är det en startelva med spetskompetens som ska vinna mot Örebro alla dagar i veckan.

Det är något som inte stämmer.

Det var inte den här utvecklingen som Anja Mittag och Caroline Seger tänkte sig när de flyttade tillbaka till Sverige. 

Nu måste FC Rosengård blicka framåt. Mot 2018.

Frågan är vem som leder laget på den nya resan?

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!