Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jan Peter Andersson

Kristianstads föreställning – YIF uppträdde som statister

Sebastian Seifert hade matat sina spelare med extra videosekvenser från senaste matchen för att kunna spräcka IFK Kristianstads makalösa segersvit.

Då uppträder YIF:arna som statister.

För att IFK steppar upp, plockar fram de snabba fötterna och bjuder på en uppvisning som handbollsförbundet kan använda i en instruktionsfilm.

Efter ännu en föreställning i guldklass hade det varit enkelt att säga att IFK Kristianstad har säkrat femte finalplatsen under Ola Lindgrens sex år i handbollens huvudstad.

Vi skulle kunna säga att det är klart för att IFK har snurrat igång och för att det har lossnat för Olafur Gudmundsson och Jerry Tollbring samtidigt som YIF blottat alla sina svagheter på en och samma gång.

Men det är inte helt klart även om IFK har två matchbollar och ena foten i Malmö arena.

Ystads IF har varit uträknat många gånger tidigare den här säsongen men likväl rest sig på nio.

Därför tror jag att det blir en helt annan match i Ystad arena 46 timmar efter att "Sibbe" Seifert sitter på presskonferensen och förklarar att hans spelare inte pallade trycket i Kristianstad.

Det är däremot klart att IFK:s supersvit i den heta arenan är uppe i 46 raka mot svenskt motstånd, även Lindgren fnyser åt rekordsnacket varje gång jag påminner om den sanslösa vinstraden.

Torsdag är en ny dag.

Då kan allt hända igen.

För YIF har visat att man har kapacitet att vinna mot IFK Kristianstad – på sitt eget golv. Man har plusstatistik på hemmaplan den här säsongen. 28-25 den 27 december och 26-23 i fredags.

Men den här kvällen havererade allt.

Kristianstads gick på knock och krossade YIF.

I pausen sa Seifert att "det är VM i tekniska fel".

Då, efter 30 minuter, var semifinalen helkörd. För att IFK varvat upp i mästartempo, gått fram som en kross och klätt av Ystadsspelarna.

Rekordpubliken – 5 218 är nya siffror att skriva in i en historiebok som blir tyngre och tyngre – fick se hur de brandgula spelarna vällde fram i våg efter våg.

YIF spred bollarna, tappade konceptet och hängde inte med när karusellen drog igång – för att IFK tryckte upp speeden och snurrade i en hastighet man skaffat sig under resorna i vinterns Champions League.

Kort sagt. 

YIF föll ihop som ett korthus när Kim Andersson var alldeles för ensam.

Olafur Gudmundsson satte tonen redan i första anfallet. När han klev igenom och tryckte bollen bakom Anders Persson var det startskottet på en urladdning som påminde om den när IFK mosade Guif i kvartsfinalen.

Jerry Tollbring hittade rätt på kanten igen, Albin Lagergren var klinisk när han borrade bollarna i krysset, Tim Sörensen var som vanligt hundraprocentig på straffarna, Philip Henningsson fortsätter att imponera, Richard Hanisch visade ännu en gång att han borde fått nytt kontrakt och Nebojsa Simic var tillbaka i hysterisk form.

Det går att dela ut många guldstjärnor efter IFK:s bländade första halvlek. Att det kom svackor sista 30 är inte konstigt. Leder man med 17-8 i paus är det svårt att hålla fokus hela vägen.

Men IFK vinner till slut med tolv mål (37-25) och har skaffat sig drömläget. För även om man skulle torska i Ystad har jag svårt att se hur man ska kunna förlora en femte och direkt avgörande i arenan som Tomas Axnér döpt till Colosseum.

Det kan bli en historisk finaldag nästa lördag – med syskonen Tollbring i huvudrollen.

Först Cassandra i H65 Höör.

Sedan Jerry i Kristianstad.

Jag ska erkänna att jag tvivlade på H65 i semifinalen mot Lugi. Efter att ha sett hur laget föll igenom i Challenge Cup-finalen mot Zagreb trodde jag det var kört.

Men tårarna torkades upp snabbare än vad många räknat med.

Det var inget snack mot Lugi. H65 fick revansch och nu tror jag det är fullt möjligt att vi kan få ett trendbrott.

Sävehof kan inte känna sig säkra i Malmö arena.

Efter åtta raka guld till Partillelaget skickar Ola Månsson in ett gäng tjejer med kapacitet för att sno hela festen.