Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Jan Peter Andersson

Kristianstads blytunga ryck

Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG

IFK Kristianstad maler på och växlar upp när behövs som mest.

Så agerar ett lag med muskler för att ta tredje raka guldet.

Jag trodde att Guif kunde sno en match mot IFK i kvartsfinalserien men borde naturligtvis ha insett att det inte är möjligt.

För Sveriges bästa handbollslag har tyngden att stå emot när det bränner till.

Starten på handbollspåsken på skärtorsdagen var en mäktig uppvisning i Kristianstad arena. Vi fick se pojkar mot män när IFK klädde av Guif.

Eskilstunalagets tränare Jan Ekman sa i en intervju med Kristianstadsbladet att han sparat några taktiska knep till returen på påskdagen.

Ekman sa så här:

– Lite dumt att slänga fram det i andra halvlek när vi ligger under med tio bollar. Några saker får man spara till hemmamatchen.

Efter 60 minuter i Stiga sports arena kunde inte jag upptäcka några nya finesser i Guifs spel.

Däremot såg alla att IFK Kristianstad har lugn, mod och power.

Hemmalaget startade bäst och publiken eldade på i den nya arenan. Men när IFK jobbade sig tillbaka tappade Guif trycket – och Kristianstad tog över både på planen och på läktaren.

Den orange vågen svepte fram precis som vi upplevt många gånger tidigare den här säsongen.

IFK Kristianstad kan starta segt, oinspirerat och slarvig – men likväl kommer man ur greppet.

För att det finns landslagsklass på alla positioner.

Och för att det finns en trygghet i spelet även när det kärvar.

Man kan analysera en handbollsmatch på många olika sätt. 

Ola Lindgren ser ofta saker och ting precis tvärtemot. Ibland undrar jag om han gör det bara för att småjäklas med oss i presspacket.

Den här kvällen tror jag att guldtränaren är nöjd med sina timeouter. För vid två tillfällen, en gång i första halvlek och en gång efter paus, blev snacket avgörande.

När Emil Hansson skickat in 7-3 till Guif slängde Lindgren in det gröna kortet och gav spelarna en snabblektion i taktik.

Sedan klev Gunnar-Steinn Jonsson fram och tryckte in 7-4, Stig Tore Moen Nilsen bombade till 7-5, Philip Henningsson hittade luckan till 8-6, Tim Sörensson tog sig förbi och satte 8-7 och sedan kvitteringen till 8-8 på straff – och väldige Arnar Freyr Arnarsson var starkast i linjekampen som lyfte IFK till ledning 8-9.

Två islänningar, en dansk, en norrman och en Skånepåg med fötterna i myllan slog till rätt ögonblick – sen hade IFK Kristianstad greppet i Eskilstuna. 

I andra halvlek, när IFK slarvat och släppt in Guif, var det dags för en ny timeout och nytt Lindgren-snack.

– Vi bjuder på allt. Var är tålamodet? Var är trycket? fräste IFK-tränaren så att TV4:s mikrofoner vibrerade hela vägen ut genom tv-skärmen.

Då flippade Sörensen (19-20), Gunnar Steinn tog läget (19-21), Jerry Tollbring kontrade (19-22), sen tog Tollbring en ny yta på kanten (19-23) och Gunnar Steinn vevade (19-24).

Två avgörande timeouter.

Och två blytunga ryck.

Utan att vi fått se vilka taktiska knep som Guif-tränaren Jan Ekman sparat i byrålådan.

IFK Kristianstad stänger den här kvartsfinalserien på fredag när man vinner sin 44:e raka seger mot svenskt motstånd i sin glödheta arena.

Sen, då? Vilket lag väljer Lindgren i semifinalen?

Om man ska lyssna på Lindgrens kompis och mentor  Kent-Harry Andersson är det ett lätt val.

Den gamle guldmakaren från Ystad är säker när jag känner honom på pulsen.

– IFK Kristianstad tar Alingsås. Och vi får en final med IFK – mot Lugi eller YIF.

Efter annandagens glödheta Skånederby i Ystad Arena vet vi mer.

Jag ser fram emot duellen mellan Kim Andersson, 34, och Simon Jeppsson, 21.

Den avgör kanske inte allt – men den som kliver ut som vinnare har en bra möjlighet att nå Malmö arena den 27 maj.