Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Elisabeth Lindbäck

Orimligt daltande att antyda något annat

Elias Pettersson.Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
Foto: GRIGORY DUKOR / REUTERS BILDBYRÅN
Foto: Expressen TV
Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN

Hans supertalang och spelsinne har hänfört en hel hockeyvärld. 

Även om belackarna fortsätter att älta hans lätta kropp till leda, förstås.  

Men vi borde prata mer om personen Elias Pettersson. 

För det är hans säregna mentalitet som är garant för att han kommer lyckas. 

Jag behöver inte gå in på vad Elias Pettersson har gjort med klubba och puck på isen den här säsongen. 

Det vet vi. 

Det vet Vancouver. 

Det vet en hel hockeyvärld.

Förväntningarna är med all rätt skyhöga på Ångesonen i världens bästa liga i allmänhet, och Vancouver i synnerhet. 

Och jag tänker inte heller tjata om hans, i förhållande till många andra hockeyspelare, lätta kroppshydda. 

Elias Pettersson ser ut som han gör. 

Och alltid har gjort, sett till det faktum att han alltid har fått höra att han vägt för lätt. 

Alla är vinnarskallar – men vissa sticker ut

Intressantare är då att snacka om personen Elias Pettersson. 

Hans säregna mentalitet. 

Jag vet, vinnarskalle börjar bli ett lika slitet som klyschigt epitet i sportens värld. 

Alla utövare på högre nivå är vinnarskallar, det är liksom lite av en förutsättning för att vara beredd att göra jobbet som krävs för att lyckas.  

Men i kategorin vinnarskallar finns det förstås också nivåer - och personer som sticker ut.

Vi kan för enkelhetens skull säga dårarna. 

Och där hittar vi Elias Pettersson. 

Eller vad tror ni grannarna hemma i Ånge tänkte när den blonda uppenbarelsen stod på familjens gräsmatta och jonglerade timme efter timme innan han klarade det och tillät sig att gå in? 

Eller för den delen jag själv när jag såg hans vänliga ögon förvandlas under en intervju där han skulle visa sin dolda talang att cykla på enhjuling och jonglera - och först var lite ringrostig. De blixtrade. 

Jag begrundade honom för övrigt också under finalen av hockey-VM, där han satt med sin tumme i bandage i gips på läktaren. Elias kastade sig snabbare än snabbast upp från stolen när det blev svenskt mål. 

Han kommer aldrig vika ner sig

Jag tänker inte påstå att Elias Petterssons första NHL-säsong kommer bli en dans på rosor. 

Det kommer säkert tunga perioder. 

Större och mindre - eller kanske ännu större - motgångar. 

Men bilden jag har fått av honom gör mig säker på att han kommer ta sig genom dem. 

På ett eller annat sätt. 

Han kommer aldrig vika ner sig. 

Allt annat är ett hån

Jag är också tämligen övertygad om att Elias Pettersson är redo för att möta den enorma press och uppmärksamhet som ofrånkomligen väntar honom i världens bästa liga. 

Det är ett hån, ett orimligt daltande, att antyda annat. 

Eller okunskap. 

Ånges stolthet är tuff och har ett rejält lager skinn på näsan. 

Oavsett om det handlar om att kasta sig ut i en hysteriskt pressande folkmassa efter SM-guldet eller att markera sitt missnöje över någon fråga från en omringande presskår. 

Han kommer lyckas

Elias Pettersson gör helt rätt i att dra över till NHL nu. 

Den mer safe och mindre utmanande vägen att stanna i SHL ytterligare ett år rimmar inte med hans person. 

Supertalangen kommer ta sig an de nya utmaningarna i NHL med samma envishet - och dårskap - som med jongleringsbollarna hemma i trädgården i Ånge.  

Och det är den egenskapen som är en garant för att han kommer lyckas. 

Den är tyngre än alla tänkbara kroppskilo. 

 

LÄS MER: Stanley Cup 2018 – så spelas slutspelet i NHL.

LÄS MER: Connor McDavids råd till Ramus Dahlin.