Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Elisabeth Lindbäck

Kan bli en käftsmäll på raggarens hemmaplan

Foto: PEO MÖLLER / KVP/EXPRESSEN
Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN
Foto: DANIEL ERIKSSON / BILDBYRÅN

Hockeyvärlden kan vara obarmhärtig. 

Fråga Mats Lusth. 

Påskafton, 2015. Med eufori i blicken och en karaktäristisk rejäl prilla under överläppen tog Mats Lusth emot hyllningar från fansen efter Malmös avancemang i solskenet på arenatorget. Och innan laget lämnat scenen hade Lusth och tränarkollegan Björn Hellkvist förenats i en SHL-kyss. 

– Man brukar pussa den man älskar, deklarerade Hellkvist. 

Knappt två veckor senare fick Lusth sparken och Björn Hellkvist bredde ensam ut sig i rampljuset i finrummet. 

 

Sedan dess har Hellkvist och Lusths karriärer tagit sig olika vägar. Hellkvist senast i Oskarshamn via Danmark och Lusth nu i Mora via Kristianstad i division 1. 

Men nu kan deras vägar korsas på ett osannolikt och obarmhärtigt sätt igen. 

Samtidigt som Mats Lusth kastat sig från Skåne till Mora för att hjälpa moderklubben och laget i sitt hjärta i brännande SHL-kval - jagar Dalalaget Björn Hellkvist till tränarposten nästa säsong. 

Ponera att Lusth håller kvar Mora i SHL - för att sedan ersättas av Hellkvist. 

Den käftsmällen. 

Dessutom på raggarens absoluta hemmaplan denna gång. 

 

Det är hockeyns obarmhärtiga värld. 

Det är ingen bransch för den som söker känslomässig rättvisa.

Det är snarare den enes bröd - den andres död. 

Och det är bara att gilla läget. 

 

Samtidigt handlar det om människor. 

Med större och mindre känslor. 

Och olika förmåga att hantera dem. 

Hur känner Mats Lusth för vetskapen att han nu offrar allt för att rädda kvar Mora i SHL - kanske i förlängningen till värsta rivalens lycka? 

Går det att inte låta sig påverkas? 

 

Att klubbar jagar spelare och tränare under pågående säsong är ett svårundvikligt faktum. 

Det är så det fungerar och jag har full förståelse för båda sidor. 

Problemet uppkommer främst i samband med kval. 

Karlskronas Daniel Gunnarsson, som rapporterats klar för Leksand nästa säsong, kan tacka sin lyckliga stjärna för att det inte blev KHK-Leksand i SHL-kval.

För hur skulle man kunna begära av en spelare att kämpa helhjärtat för resultatet att själv få spela i allsvenskan i stället för SHL nästa säsong?  

 

Professionalism i all ära men när det går rakt emot den grundläggande egoismen är det inte så lätt längre. 

Å andra sidan ger det hockeyn ytterligare en dimension. 

För alla oss som gillar drama. 

 

LÄS MER: Två år efter kyssen - vi är ingenting