Genrebild. Foto: COLOURBOXGenrebild. Foto: COLOURBOX
Genrebild. Foto: COLOURBOX
Soran Ismail. Foto: ADAM WRAFTER / ADAM WRAFTERSoran Ismail. Foto: ADAM WRAFTER / ADAM WRAFTER
Soran Ismail. Foto: ADAM WRAFTER / ADAM WRAFTER
Elisabeth Lindbäck

"Ingenting kan vara mer fel"

Publicerad

Det är inte alls sinnessjukt att låta barn duscha nakna tillsammans som Soran Ismail påstår. 

Att lägga ner skolidrotten är lika dumt som att förbjuda resultattabeller för barn. 

Det är som att säga till barnen att det är okej att känna ångest över sin kropp - och att vi vuxna inte pallar ta i de egentliga problemen utan sopar dem undan mattan (förbjuder).  

Att barn behöver röra sig mer snarare är mindre är en tämligen allmängiltig uppfattning i dag. Därför är det ingen skräll att komikern Soran Ismails utspel om att lägga ner idrotten väcker uppståndelse. Och sett till att han nyligen släppt en bok får man ändå ge honom en poäng i marknadsföring (Japp, jag har googlat).

Men det är inte med själva hälsoaspekten viftande i högsta hugg som jag vill ta kål på komikerns galna utspel. Den är uppenbar. 

Jag tänker i stället på hur brutalt fel förslaget skulle träffa. 

Vuxenvärlden lokaliserar ett i grunden harmlöst fenomen och problematiserar det utifrån andra problem och kommer då fram till att det är bäst att förbjuda det för barnens skull. 

Det går att dra en enkel parallell till sportens värld och förbudet av tabeller för barn. Här är det inte för att barn och ungdomar själva inte vill ha eller kan hantera tabeller och vinster/förluster. 

Nej, det är för att hetsiga idrottsföräldrar inte klarar av det och då är det enklare att skydda barnen genom att ta bort det än att ta itu med det egentliga problemet. 

Föräldrarna. 

 

Soran Ismail går i precis samma fälla. Han sätter fingret på ett allvarligt problem när han tar upp psykisk ohälsa och mobbning i samband med idrott. Jag har själv som överviktigt barn känt olust inför att duscha naken med klasskamraterna. Och jag vet precis hur blottad jag kunde känna mig under en gymnastiklektion. För att inte tala om redskapslektionerna när smidigheten ställdes på sin spets. Men att lägga ner skolidrotten löser inte problemet. Det kommer bara att ta sig andra vägar. Andra uttryck. 

Problemet Soran Ismail lyfter fram handlar om barns självkänsla, mobbning och psykisk ohälsa. 

Det är vad vuxenvärlden har att ta itu med. 

Från grunden. 

Soran Ismails förslag till lösning förmedlar helt andra saker: 

1. Vi pallar inte ta striden mot mobbarna eller den psykiska ohälsan hos barn så vi offrar skolidrotten. 

2. Det är okej att känna ångest för sin kropp som barn men nu slipper de i alla fall göra det i samband med idrotten. 

3. Jobbiga saker i barns vardag löses bäst genom att förbjudas. 

Och inget av detta kan vara mer fel. 

Vuxenvärlden ska förmedla att alla barn duger som de är. I skolan. På idrotten. Överallt.  

 

Och det kan vara värt att ha i bakhuvudet att världen är full av jobbiga och farliga saker. Det går inte att skydda barn och ungdomar mot allt. 

I skolans värld skulle det då kunna eskalera med att ta bort den obligatoriska simundervisningen. Och sedan kanske musiktimmarna, för jag minns fortfarande ångesten när min musiklärare fick för sig att alla skulle sjunga solo inför klassen. 

Men det är förstås inte rätt väg att gå. Barn klarar mer än vad man tror. Framförallt saker som de ser att vuxenvärlden hanterar. Barn är inte dumma och curling är sällan snällt. 

Sedan finns det förstås gränser men både tabeller i idrott och en kalldusch efter skolidrotten är långt från denna med bara lite perspektiv från stora världen. 

Och det är faktiskt just den som våra barn ska vara redo att ge sig ut i en dag. 

Elisabeth Lindbäck
Elisabeth Lindbäck

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Kvällspostens startsida

Mest läst i dag