Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Elisabeth Lindbäck

"Ingenting kan vara mer fel"

Genrebild. Foto: COLOURBOX
Soran Ismail. Foto: ADAM WRAFTER / ADAM WRAFTER

Det är inte alls sinnessjukt att låta barn duscha nakna tillsammans som Soran Ismail påstår. 

Att lägga ner skolidrotten är lika dumt som att förbjuda resultattabeller för barn. 

Det är som att säga till barnen att det är okej att känna ångest över sin kropp - och att vi vuxna inte pallar ta i de egentliga problemen utan sopar dem undan mattan (förbjuder).  

Att barn behöver röra sig mer snarare är mindre är en tämligen allmängiltig uppfattning i dag. Därför är det ingen skräll att komikern Soran Ismails utspel om att lägga ner idrotten väcker uppståndelse. Och sett till att han nyligen släppt en bok får man ändå ge honom en poäng i marknadsföring (Japp, jag har googlat).

Men det är inte med själva hälsoaspekten viftande i högsta hugg som jag vill ta kål på komikerns galna utspel. Den är uppenbar. 

Jag tänker i stället på hur brutalt fel förslaget skulle träffa. 

Vuxenvärlden lokaliserar ett i grunden harmlöst fenomen och problematiserar det utifrån andra problem och kommer då fram till att det är bäst att förbjuda det för barnens skull. 

Det går att dra en enkel parallell till sportens värld och förbudet av tabeller för barn. Här är det inte för att barn och ungdomar själva inte vill ha eller kan hantera tabeller och vinster/förluster. 

Nej, det är för att hetsiga idrottsföräldrar inte klarar av det och då är det enklare att skydda barnen genom att ta bort det än att ta itu med det egentliga problemet. 

Föräldrarna. 

 

Soran Ismail går i precis samma fälla. Han sätter fingret på ett allvarligt problem när han tar upp psykisk ohälsa och mobbning i samband med idrott. Jag har själv som överviktigt barn känt olust inför att duscha naken med klasskamraterna. Och jag vet precis hur blottad jag kunde känna mig under en gymnastiklektion. För att inte tala om redskapslektionerna när smidigheten ställdes på sin spets. Men att lägga ner skolidrotten löser inte problemet. Det kommer bara att ta sig andra vägar. Andra uttryck. 

Problemet Soran Ismail lyfter fram handlar om barns självkänsla, mobbning och psykisk ohälsa. 

Det är vad vuxenvärlden har att ta itu med. 

Från grunden. 

Soran Ismails förslag till lösning förmedlar helt andra saker: 

1. Vi pallar inte ta striden mot mobbarna eller den psykiska ohälsan hos barn så vi offrar skolidrotten. 

2. Det är okej att känna ångest för sin kropp som barn men nu slipper de i alla fall göra det i samband med idrotten. 

3. Jobbiga saker i barns vardag löses bäst genom att förbjudas. 

Och inget av detta kan vara mer fel. 

Vuxenvärlden ska förmedla att alla barn duger som de är. I skolan. På idrotten. Överallt.  

 

Och det kan vara värt att ha i bakhuvudet att världen är full av jobbiga och farliga saker. Det går inte att skydda barn och ungdomar mot allt. 

I skolans värld skulle det då kunna eskalera med att ta bort den obligatoriska simundervisningen. Och sedan kanske musiktimmarna, för jag minns fortfarande ångesten när min musiklärare fick för sig att alla skulle sjunga solo inför klassen. 

Men det är förstås inte rätt väg att gå. Barn klarar mer än vad man tror. Framförallt saker som de ser att vuxenvärlden hanterar. Barn är inte dumma och curling är sällan snällt. 

Sedan finns det förstås gränser men både tabeller i idrott och en kalldusch efter skolidrotten är långt från denna med bara lite perspektiv från stora världen. 

Och det är faktiskt just den som våra barn ska vara redo att ge sig ut i en dag. 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!