Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Elisabeth Lindbäck

Hade en aura som Frölunda saknade

Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG / BILDBYRÅN
Foto: CHRISTIAN ÖRNBERG / BILDBYRÅN

Frölunda har fortfarande bästa laget på papperet. 

Men Malmö har med buller och bång visat sig vara det bästa slutspelslaget. 

Och det är stor skillnad. 

Peter Andersson och Roger Rönnberg har bjudit på en underhållande, och givetvis djupt psykologisk, batalj vid sidan av isen under kvartsfinalen men någon minut efter att slutsignalen ljöd i arenan tackade de båda herrarna varandra artigt på isen. 

– Roger är som han är, jag högaktar honom, han vill vinna till varje pris men Peter har behållit ett enormt lugn och satt ner foten någon gång. Han vann ju kampen så han ska ha all credd, konstaterar Patrik Sylvegård leende i katakomberna utanför omklädningsrummet.

***

Nu var det inte bara hjärnornas kamp utanför isen som Malmö gick vinnande ur. 

När vi summerar den här kvartsfinalen kan vi konstatera att Frölunda fortfarande har bästa laget på papperet men att Rönnbergs gäng var oförmögna att utnyttja det samtidigt som Malmö växlade upp till att bli ett riktigt slutspelslag. 

Och som version "slutspelslag" vann Malmö kort och gott alla kamperna med en vilja och smartness som Frölunda inte var nära. 

***

Målvaktsidan var kanske den enda som Malmö var starkare på förhand men även där överraskade Redhawks när Oscar Alsenfelt blev sjuk och Jonas Gunnarsson gick in och inte bara ersatte utan även spelade till sig förstaspaden när Alsenfelt kom tillbaka. 

Och backsidan spelade så strikt, smart och tajt att Timo Lahtinens myntade "Äckligt discplinerat" började komma tillbaka i sociala medier samtidigt som Frölundas försvar uppträtt svajigt. 

Och på forwardssidan där Frölunda står för spetsen blev det till slut inte så mycket mer än ett större puckinnehav och uppvisning i uddlöshet när lägena dykt upp. Samtidigt som Malmö å sin sida visat upp en nästan osannolik effektivitet. 

***

Jag skrev tidigt under matchserien att jag fick känslan av att Malmö hade det mentala övertaget och den känslan har förstärkts ju längre kvartsfinalen har gått. 

Delvis för att Redhawks också har haft mycket av marginalerna på sin sida, många bra matchöppningar med ledningsmål i alla utom en match, har definitivt stärkt Malmöspelarnas mentala status. 

Men också för att de har haft någon form av slutspelsaura runt sig som jag saknat hos Frölunda. En aura som aldrig infann sig hos Frölunda. 

Det är som att Frölunda fortfarande går runt i tron att de ska slå ut Malmö. Att det bättre laget på papperet och det större puckinnehavet ska ge rättfärdig utdelning. 

***

Men slutspel är slutspel. 

Det är många fler bitar än namn på tröjorna som ska falla på plats. 

Och däri har Malmö lyckats betydligt bättre den här gången. 

Hur långt det kan räcka är en annan fråga, men en sak är säker. 

Malmö har växt ut till ett riktigt slutspelslag.