Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Elisabeth Lindbäck

Det är inte VM i att vara politiskt korrekt

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN

Tjoho, äääntligen premiär. 

Men i stället för att skriva hur fantastiskt det ska bli – för det vet vi redan – har jag ett tips till alla hockeyspelare, ledare, fans och mediarepresentanter.  

Ta inte er själva på för stort allvar nu. 

Det är h-o-c-k-e-y.

Missförstå mig inte. 

Hockey i allmänhet och SHL i synnerhet är superviktigt. 

Det är dessutom i allt från spelare och ledare till supporterklubbar och media otroligt många professionella människor inblandade. Som viger all sin vakna tid åt sporten och som är professionella ner till minsta detalj. 

Full respekt för det. 

Men hockey måste också få vara just hockey. Det känns mindre tillrättalagt än fotboll och mer sprakande känslor och mer spontanitet. Och det måste vi vara rädda om. 

 

Samtidigt skriks det ofta om mer känslor och alla har nog gäspat sig genom en avslagen match mitt i serielunken. Men det är svårt att kräva exceptionell tändning av spelarna kväll efter kväll i 52 omgångar. Det är också att förenkla sportens underhållningsvärde att se det som enbart avhängigt vad som händer på isen mellan nedsläpp och slutsignal. Det finns så mycket mer runtom kring som bygger sporten. 

När jag intervjuade Växjötränaren Sam Hallam i somras pratade vi om hur svårt det kan vara att uttrycka känslor i hockeyn i dag. Om jag inte minns fel tog vi Rikard Grönborgs ilska i SVT-studion under VM som exempel och hur han blev dömd till gatlopp. Sam konstaterade att konsekvensen av att visa känslor och vara mer frispråkig i dag kostar för mycket energi i slutändan. 

Jag förstår honom men jag tycker också det är en oroväckande utveckling. Vi behöver inte mer klyschor i hockeyn eller totalt intetsägande summeringar av spelet. Och vi vill inte komma till att de enda känsloutspelen handlar om domarsågningar eller ilska över huvudtackling som renderat hjärnskakning. 

Det är ovärdigt sporten hockey. 

 

Till Kvällspostens premiärbilaga bad vi en hemlig spelare i Malmö, Rögle och Växjö berätta något som vi inte vet om lagkamraterna och fram kom en rada härliga personligheter och roliga detaljer. Svart på vitt blev hockeyspelare mer än TV-spel, Tinder och ”Käka puck”. 

Och när jag i intervjun med Oscar Alsenfelt frågar om han fått kritik från supportrar efter att han vabbat svarade han: 

”Det enda jag får av alla supportrar är hur söta de tycker mina barn är och hur mysigt det är att jag kan stå och prata om de efter en match... Jag tror att folk vill se hur det är i det verkliga livet och inte bara få klyschor. Folk gillar att jämföra med sina egna liv.”

 

Självklart vill vi ha mer känslor på isen och mer stämning på matcherna men sporten hockey måste också byggas från utsidan om den ska locka en större målgrupp. Då behövs mer profiler och en större öppenhet.

Givet har alla ett ansvar här, gensvaret får aldrig bli gatlopp när någon bjuder till. 

Hockey är en fantastiskt sport - allvarligare än så behöver vi inte göra det. Spelare är inte oseriösa för att de vågar prata om något annat än åka skridskor och hur skönt det är med tre poäng. 

Det är inte VM i att vara politiskt korrekt. 

Det är SHL. 

Den skönaste och mest folkliga ligan i svensk idrott.