Elisabeth Lindbäck
Det är lätt att tänka sig att kvällens derby kommer lägligt för såväl Rögle som Malmö. Ett välkommet avbrott från en kämpig serielunk på båda håll. Främst för Rögle, som har en riktigt tung tid i bagaget, men laget har å andra sidan en större buffert från inledningen än Malmö.
Oavsett vilar pressen tungt på båda lagen att plocka poäng för att hänga i och på det området är derbyn lite mer förlåtande i uppfattningen att de lever sitt egna liv.
Men derbyt kommer också lägligt i den feghet svensk hockey lider av.
Chickenracet i ängslighet.
Fruktan att trampa utanför de tillrättalagda ramarna.
Två ypperliga exempel i närtid.
Frölunda krossar Färjestad i CHL och passar på att retas lite genom att dundra ut FBK:s segerlåt ”Torparrock” i högtalarna. En kul passning med glimten i ögat och absolut något som jag tror att de flesta kan skratta åt – eller bort. Men då får Frölunda skrämselhicka och bestämmer sig för att be om ursäkt till Färjestads general manager och klubbens informationsansvarige.
– Det var verkligen inte snyggt gjort och det är vi i Frölunda de första att erkänna. Vi vill absolut inte håna FBK. Det var absolut inte planerat. Vi har pratat med vår musikansvarige nu. Det han gjorde var väldigt oansvarigt och obetänksamt. Det kommer aldrig hända igen, sa Peter Pettersson Kymmer, presschef i Frölunda, till NWT.
Jisses, där föddes hockeyligan för överkänsliga barn.
#backafrölundasmusikansvariga.
Leksand åker på dundertorsk mot Luleå och den djupa svackan manifesteras nu med en jumboplats i tabellen. Efter matchen fångar C Mores kamera i omklädningsrummet hur Patrik Zackrisson tar ut sin ilska över en kundvagn följt av en papperskorg. Ett uppfriskande utbrott kan jag känna. Han visar äkta genuina känslor. Som Leksandssupporter hade jag hellre sett Zackrissons utbrott på repeat än sett eller läst sedvanliga klyschorgier i tillrättalagda intervjuer.
Men vad händer?
C More ber om ursäkt och ångrar sin publicering och Patrik Zackrisson går under jorden.
Skärp er!
Det skriks efter mer känslor – men när det väl hettar till på riktigt kissar en efter en på sig. Känslor har blivit synonymt med att spelare knuffar på varandra efter var och varannan avblåsning. Det borde vara så mycket mer.
Hockeyn har aldrig varit tillrättalagd och finstämd och ska aldrig få bli.
Det ska vara lite rock ´n roll och okonstlat.
Lite utanför ramarna.
Kaxigt och retfullt – men alltid med glimten i ögat.
Det är det som får mig att älska hockey mer än alla andra sporter men just nu känns det bara som det är derbyna som tillåts vara hockey. Och förhoppningsvis fortsätter de leva sina egna liv på den vägen.
I alla fall tills pendeln svängt och alla tröttnat på den polerade verkligheten.