Elisabeth Lindbäck
SHL dunkar upp full omgång på annandagen. Toppmatchen Luleå – Frölunda. Streckmatchen Växjö – Djurgården. Rögle – Färjestad. Och fyra godbitar till.
Jo, man tackar.
Inte för att hockeyabstinensen hunnit växa sig så stor under julhelgen, det var faktiskt match så sent som i lördags och full omgång förra torsdagen, men ingen speldag under serielunken känns viktigare än den här vid lite eftertanke.
Julen är den i särklass mest laddade högtiden. Det är familjemys i kubik. Sociala medier svämmar över av välklädda, leende barn framför stora högar julklappar under granen och snitsigt dukade långbord. Och de modiga som vågar bryta sig ur detta gigantiska julmys kontrar med att visa upp soliga stränder långt borta. När det är bra så är det så nära perfekt det kan komma.
Samtidigt är runt fem procent ensamma över julen i Sverige, vilket motsvarar en halv miljon människor. Och det är förstås inte på något sätt en nyhet. Googla ensamhet och jul och du drunknar i psykologens strategier eller allehanda lekmannatips för att klara ensamheten över helgen. Kyrkor och välgörenhetsorganisationer erbjuder värme och gemenskap.
Mindre handfasta råd finns då för alla de som känner att sorgen efter någon närstående som gått bort är extra tung att bära dessa dagar.
Eller den brustna kärleken som skär djupare i hjärtat.
Separerade föräldrar som längtar ihjäl sig efter sina barn.
Säkert är att julen väcker känslosvall hos alla – på både gott och ont.
Under hela året pratar vi om idrotten som arena för glädje och gemenskap. Hockeyfamiljen har upprepande gånger visat fascinerande kärlek och omtanke, senast vid Oskar Lindbloms cancerbesked. Ändå stannar idrotten till stor del upp under högtiderna. All breddverksamhet har uppehåll. De stora sportevenemangen lyser med sin frånvaro – rimligt förstås för att ge alla möjligheten att fira jul.
Men dagarna nära inpå får gärna fyllas med sport. Förutom att det inbjuder till gemenskap bryter det av julens laddning. Flyttar fokus. Dessutom finns det en trygghet i saker som rullar på. Saker som inte påverkas så värst av storhelger och ledigheter. Så känner jag.
Och för att vara ärlig, hur fantastisk den här julen än har varit så är det knappast fel med ett litet avbrott som ruskar om julbubblan. Ett litet andningshål. Efter mat i överflöd och ett mättat familj– och släktkonto.
Länge leve annandagshockeyn.