Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Wiehe om otänkbara Jönsson-samarbetet

Den ene är dansbandskung, den andra protestsångare. Trots att båda är skåningar med livslånga karriärer bakom sig har deras vägar aldrig korsats – fram till nu. Foto: Christian Örnberg
Olle Jönsson och Mikael Wiehe berättar som sin gemensamma unika spelning. Foto: Christian Örnberg
Sedan förlorar de sig i en diskussion om turnékrämpor. Wiehe gjorde sig illa i knäet senast han stod på scen. Olle vet hur man håller sig i form: "Det är viktig att slappna av. Jag tar en powernapp varje dag." Foto: Christian Örnberg

MALMÖ. Den ene är dansbandskung, den andra protestsångare.

Trots att båda är skåningar med livslånga karriärer bakom sig har deras vägar aldrig korsats – fram till nu.

– Jag tänkte mig dig Olle Jönsson som en lite vild kille och tyckte att låten skulle passa in på dig, berättar Mikael Wiehe om nya låten och det minst sagt udda musikaliska mötet mellan legendarerna.

Olle Jönsson

Ålder: 59.

Bor: Kristianstad.

Familj: Hustrun Gunilla och två barn.

Gör: Dansbandssångare i Lasse Stefanz sedan 1967.

Mikael Wiehe

Ålder: 69.

Bor: Malmö.

Familj: Hustrun Maya och fem döttrar – samt barnbarn.

Gör: Protestsångare som debuterade som 17-årig jazzmusiker.

Olle berättar om när han såg Hoola Bandoola Band på Sommarlust i Kristianstad.

– Du lånade en mössa av en av vakterna och det var kanske inte så populärt…

Wiehe har däremot inget som helst minnet av händelsen. Han har överhuvudtaget inte brytt sig om dansband tidigare.

– För 15 år sedan hade nog det här samarbetet varit otänkbart, säger han idag om deras unika inspelning.

– När man är 20–25 pinkar man in sitt revir. Det är inget fel i det då. Men nu bryr jag mig inte om sånt.

"Leva tills jag dör"

Låten det handlar om heter ”Leva tills jag dör”. Skriven av Mikael Wiehe, framförd av honom live tidigare, men aldrig utgiven på skiva.

– Och det är inte heller säkert att jag ger ut i eget namn. Så den senaste låt jag skrivit ges ut av Lasse Stefanz.

Mikael goes dansband.

– Men det finns bra och det finns mindre bra band och musiker inom alla genrer. Lasse Stefanz är en jävligt bra dansorkester.

Men dansbanden var väl inte särskilt rumsrena inom Musikrörelsen?

– Vi var aviga mot dem… Sant. Men nu är jag 70 och gör vad fan jag vill. Jag är ju säker på vem jag är i dag.

"Alltid retar det nån"

Det började med att Lasse Stefanz ville spela in ”Jag vill va en gammal man”. Eller ännu hellre att Wiehe specialskrev en ny låt till bandet.

– Jag ringde upp Olle och sa att nu har jag en låt.

Det var ”Leva tills jag dör”.

– Och jag förslog att vi skulle göra den som en duett. Alltid retar det nån. Till exempel de som retar sig på att en gammal kommunist spelar med ett dansband. För mig är det här inte konstigare än att jag spelade in med Zebbe från Kartellen i höstas. Bra musik är bra musik.

Wiehe var sen med dansbandsmusiken, kollegan Björn Afzelius var snabbare.

– Han gillade ju att Stefan Borsch gjorde hans låtar. Affe fick ju en nya publik. Jag var inte lika snabb…

Olle berättar att de spelat såväl ”Som en duva” som ”Hjärtats fågel” ur Wiehes katalog.

– Men ”Flickan och kråkan” och ”Titanic” går ju inte att göra…

– Den har jag gjort som en tango en gång, berättar Wiehe.

Vad har ni gemensamt, du och Olle?

– Men det är ju det texten handlar om. Vi har ett gemensamt intresse i att se till att hålla oss levande.

Olle Jönsson instämmer:

– Jag tycker att jag åldras för varje sångpålägg jag gör. Det blir svårare för varje gång. Att sjunga ut det jag känner.

Hur var det att sjunga med Olle, Mikael?

– Han är en kille som sjunger melodin som den är. Håller inte på och töjer. Med Ebba Forsberg oh ”Plura” – som jag turnerat med - handlar det så mycket om det som sker i stunden.

Och att sjunga med ett dansband i ryggen?

– Det kändes skitbra. Jag anklagas för att jag har lite stolpig rytmik. Det här kändes mjukare i svänget.

Tycker du inte att vi har förvanskat melodin då, undrar Christer Ericsson oroligt eftersom han står för arrangemanget?

– Absolut inte!

Kan bli en fortsättning

Wiehe föreslår att plattan ska döpas efter låten, men så blir det inte. ”Whiskey barrel” är namnet.

– Coolt, säger Wiehe och skrattar.

Förhoppningsvis tar inte samarbetet slut här och nu.

– Det skulle vara kul att göra det här på scen, eller i tv, säger Wiehe

Olle Jönsson njuter.

– Kalla gärna det här en dröm, säger han och är övertygad om att de har en svensktoppshit på gång.

Vad är det som driver er?

Wiehe:

– Att tjäna pengar, få applåder och träffa söta tjejer. Sen blir man äldre och kvinnorna är fortfarande vackra. Sen har man fått se sig omkring. När man var sexton kunde man välja mellan gitarren och fotbollen. Nu 70 och man är en slags överlevare.

Jönsson:

– Det blir ett gift. Det är svårt att göra nåt annat. Det här håller en pigg.

Sedan förlorar de sig i en diskussion om turnékrämpor. Wiehe gjorde sig illa i knäet senast han stod på scen. Olle vet hur man håller sig i form:

– Det är viktig att slappna av. Jag tar en powernapp varje dag.

Annons:
Expressen Refunder Julklappar

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!