Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Svenskarna laddade för fest på Roskilde

BANDARN. En omistlig resekompis på festival. Foto: Sanna Dolck
SCENEN. Orange-scenen stod redo i går Foto: Foto:Sanna Dolck
HOPPFULLA. Anna Lundblad, Andreas Lindberg, Carlis Fridlund, Zebastian Kjellström, Mårten Rosengren-Keijser och Mira Rosengren-Keijser är på plats vid tälten. Foto: Sanna Dolck

Mårten låg första gången i barnvagn när föräldrarna besökte festivalen, syster Mira brukar för det mesta vara nykter och kusinen Andreas träffade sin fru efter en Cure-konsert.

Nu samlar de åter vänner och bekanta i tältlägret på Roskildefestivalens västra sida.

- Under mina 25 festivaler har jag bara sett ett enda slagsmål, berättar kusinen Andreas Lindberg, 42.

Det är dagen före konserten med Rolling Stones. Och samtidigt som de checkar in på lyxiga Hotel d'Angleterre i centrala Köpenhamn. På den lite lugnare västcampingen på Roskilde. Där softar man, drar en pilsner och snackar.

- Vi pratar om precis allt utom då jobb, säger Mira Rosengren-Keijser, 29.

Hon och lillbrorsan Mårten Rosengren-Keijser, 27, besökte festivalen redan 1985. Då låg Mårten i barnvagn. Föräldrarna tog med sig hela familjen från Hovfors för att leva festivalliv i Danmark.

- Såklart är det speciellt att komma hit när man har den historien, säger Mårten som för familjetraditionen vidare.

Kusinen Andreas är också på plats. Han har besökt samtliga festivaler sedan 1990.

1995 var speciell. Det var då han träffade sin fru. Hon följer inte längre med, men de är fortfarande gifta.

- Det ör ju tur att det är festivalen och inte mig hon tröttnat på! Roskildefestivalen är min andra hustru, skojar han.

"Inte musiken det handlar om"

Cure lirade den gången han träffade sin riktiga fru. I år, som gräsänkling, ser han fram emot såväl Jenny Wilson som Lykke Li. Vännerna i tältlägret rabblar andra namn. Arctic Monkeys, Damon Albarn och danska Mø.

- Men egentligen är det inte musiken det handlar om, säger veteranen Carlis Fridlund som är inne på sin 21:a festival.

Han menar att han kommit hit varje år även om det inte stått några band på scenerna. Han har med sig en anrik ghettoblaster och ett helt bibliotek med hemkörda blandband som snurrar dagarna i ända.

- Man tänker: "Vad ska jag göra i sommar?". Jo så blir det Roskildefestivalen av sig självt. Det bara fortsätter. Och vårt gäng blir bara större och större. Man har liksom inget val. Det har blivit en vana...

Det är ett löst kompisgäng med kanske tjugo personer. Svårt att dra gränsen. En man i kilt sällar sig till gänget trots att hans tält är uppslaget på en helt annan plats.

- Vi kom hit med festivalbussen sex i söndagsmorse och vi har fått väldigt fina platser på den här västra campingen där det är lite mer ordning, berättar Zebastian Kjellström.

Tas emot väl av danskarna

Zebastian hivar fram en kall pilsner.

- Kall ja. Vi köper flakvis med öl direkt från en Tuborglastbil där borta. 220 kronor flaket. Lite dyrt eftersom det kostar 100 kronor nere i själva samhället. Men det är i vart fall billigare än hemma i Sverige.

Hur tas ni svenskar emot av danskarna?

- Bara bra. Det är en myt att det skulle finnas motsättningar. På Roskilde är vi alla lika, menar Andreas som alltså fick festivalen med bröstmjölken.

Meningslöst att vara full

Det är folkfest och "hygget" är viktigt.

Vädret?

- Men har man upplevt regnet torsdagen 2007 så spelar det ingen roll hur vädret är. Det kan inte bli värre än den gången. VI bodde på Danmarks lägsta punkt den gången... Regn kan dessutom ge en en adrenalinkick. Men känner bara för att överleva.

Alkoholen?

- Jag brukar ta en vit dag under festivalveckan, säger Carlis.

- Att åka hit och vara full är ganska meningslöst. Då kan man lika gärna stanna hemma.

Mira håller med.

- Jag har varit helvit flera gånger och det är lika roligt ändå.

Carlis får sista ordet. Han sammanfattar själva essensen med festivalen.

- Alla är så kärleksfulla här.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!