Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Slags dystopi över hur jävligt det kan bli"

Gangsterkungen Mackie Kniven har förflyttats från 1800-talets London till 2000-talets Malmö.
Foto: Tomas Leprince
Tiggarkungen herr Peachum (Hans-Peter Edh) röjer konkurrensen ur vägen i Tolvskillingsoperan.
Foto: Tomas Leprince
Tiggarfamiljens dotter Polly har i hemlighet gift sig med den ökände gangsterkungen Mackie Kniven. Ett impopulärt drag som får ödesdigra konsekvenser.
Foto: Tomas Leprince
Mackie Kniven bränner ljuset i båda ändar. Och sjunger upp och ner.
Foto: Tomas Leprince

Torson har fallit, stan är full av tiggare och Estelle ska krönas till drottning. Så ser Malmö ut när Brechts Tolvskillingsopera slungas 30 år in i framtiden på Hipp.

– Det är en slags dystopi över hur jävligt det kan bli, säger regissören Alexander Öberg.

Tolvskillingsoperan

Regi: Alexander Öberg

I rollerna: Sven Boräng, Hans-Peter Edh, Katarina Lundgren-Hugg, Li Bråde, Andreas Götzinger, Sandra Redlaff, Göran Dyrssen

Premiär: Hipp 25 september

Bertolt Brecht och Kurt Weills klassiker hade premiär redan 1928. Men det verket byggde i sin tur på John Gays Libretto till Tiggaroperan som skrev på 1700-talet. Originalet utspelar sig bland tiggare och skurkar i det förra sekelskiftets London men har tid- och platslösa kvaliteter.

– Det är ju utopiskt. Det kunde lika gärna utspela sig i Berlin som Malmö, säger Andreas Grötzinger som gör gangsterbossen Mackie Kniven.

– Sen att vi gör en pjäs som kryllar av tiggare gör den aktuell på ett sätt som man inte ens behöver lyfta fram på något sätt.

Mackie Kniven är den typ av självförbrännande karaktär som återfinns i alla epoker. Konstnären som hellre burnoutar än förbleknar i stil med Kurt Cobain eller nu sist Amy Winehouse.

– Jag vill gärna se det som en tidlös roll, säger Andreas Grötzinger.

En bister bild

I den scen som pressen får se på förhand hänger Mackie Kniven upp och ner och sjunger mot en raserad Turning Torso i fonden. Det är riktigt hårda bud i den verklighet som målas upp av ett apokalyptiskt Malmö. Tiggare, horor, poliser och gangstrar. Var man åt sig själv. Alla mot alla. Inget vatten att dricka, bara alkohol.

I scenen, som alltså utspelar sig i Malmö, 2044 är det torson som är den tydligaste geografiska markören. I övrigt ser det ut som Mad Max på Möllan ungefär. Eftersom det även framkommer att Estelle ska krönas till drottning kan man sluta sig till att monarkin lever och att Estelle fått tåla sig i väntan på tronen.

Det är en bister bild av karikerad rövarkapitalism som Brecht målar upp. Mackie Knivens egen svärmor, tiggardrottningen Fru Peachum, anger honom till exempel för snöd vinnings skull.

Skratt bakom det allvarliga

Men förutom de beska "sanningarna" om den mänskliga naturen så bjuder Tolvskillingsoperan på låtar som Kanonsången och Sjörövar-Jennys sång. Låtar som i vilket annat sammanhang som helst hade kallats hits. Inte minst gangsterkungens svanesång Die Moritat von Mackie Messer som till och med Michael Bublé spelat in under den engelska titeln Mack the knife.

Så det kanske är dystopiskt och samtidskritiskt men helt beckmörkt är det inte. Det finns humor också, menar Katarina Lundgren-Hugg som gör just den näriga svärmodern fru Peachum.

– Det finns ett skratt bakom det allvarliga, Annars hade det varit svårt att ta till sig.