Så bra var premiären av Anders Janssons show

Vad gör man efter alla julshower och nyårsrevyer - jo man kollar in Anders Janssons enmansshow, ”Radikal Optimist”. 

Bästa starten på nya året. 

Det börjar lite skakigt (premiärnerver?) med ett intro som spinner på Janssons eget 80-tal med Wham! Lätt uppvärmning innan den något slimmade och gymtränade  Anders Jansson släpps loss i full frihet.

Det är 80 minuter folkhemsmys i högt tempo med träffsäkra iakttagelser. 

En ensam 51-årig man på scenen, så lång tid, utan paus, blir det inte tråkigt? 

Nej, Jansson har värmen, han kan improvisera som en ung Hasse Alfredsson (de har ju samma Lundarötter) och tar upp situationer alla känner igen, där vi någon gång befunnit oss. 

Personlig show

Han är personlig, ibland vet man inte vad som är dikt, eller om monologerna rymmer ett mått av verklighet. Som en dramatiserad version av Janssons eget liv.

Bäst av allt, till skillnad från flera kolleger i huvudstaden känner han inget tvång att vara politisk och förbannad. Anders Jansson är genuint rolig, redan i sin uppenbarelse. 

Han kan skämta om sig själv, om allt från skalligheten till sin (åtminstone tidigare) runda kroppshydda. 

”Jag har läst att skalliga män är sexiga...”, säger han, ”men det är skrivet av skalliga män”.

Så fortsätter det. 

Skämtar om nudister

Nudistkulturen har en egen del i showen. Sommarstället i Halland med en strand för nakenbad och ett för textil. Vi får veta hur det ser ut i början av säsongen när en samling tyska nakenbadare invaderar bygden, Heinz och hans vänner rullar ut ett gigantiskt badlakan, 60x80 meter, för att markera sitt revir. Gåendes är det väl okej att kolla Heinz, men när han sätter sig på sin minicykel och låter allt fladdra i vinden, blir det för mycket...

Och så har Anders nyligen fått glasögon efter att inte sett så bra de senaste fem åren. Optikerna får sig en omgång. 

”Vit rock, ingen utbildning och dyrbar utrusning”.

Även de nya apoteken får sitt, de gamla och utbildade får stå längst bak bland recepten, de unga snygga, outbildade, inne i butiken.

Han är så där vänligt elak ibland. 

Saknar extranummer 

Anders Jansson gör en minianalys av skånska subkulturer inom scoutkåren. Sonen har varit på scoutläger. Stora klassklyftor. Scouterna från Bjärred i Lacostetröjor med uppfälld krage äter oxfilé vid lägerelden medan de från Sjöbo bygger kraftverk och säljer el. 

Andes Janssons gamla parhäst, Johan Wester, satt i publiken och skrattade så gott att Jansson snabbt visste vem det kom ifrån. Kanske återförenas duon någon gång, även om det nu är enmansshow som gäller för Anders Jansson. 

Vid ett litet ljudkollage får publiken bland annat höra ljudet av en sån där gammal, ”akustisk” skrivmaskin. Jansson förklarar för den yngre publiken vad det var för något, ”som en laptop med inbyggd skrivare”.

Och floran av självhjälpsböcker, en av kvällens titlar, ”Vegan – inga vänner och gaser i magen, del 2”.

Alla känner igen sig, publiken skrattar i princip genom hela showen. Okej, det var premiär på hemmaplan där man spelar ytterligare nio kvällar. Anders Jansson är helt klart kung det skånska humorlandet (han bor ju till och med kvar i Lund!).

Jublet fortsätter och när showen är slut tänker jag: på rockkonserter är det alltid en massa, ofta onödiga extranummer, men i den här genren är det faktiskt slut, hur mycket publiken än jublar.

För en gångs skull saknar jag detta extranummer.