Premiären av musikalen "Sällskapsresan" bjuder på en nostalgitripp. Flygvärdinnorna i entrén bär uniformer av äldre snitt och musiken i foajén hade lika gärna kunnat spelats på diskoteket Tonga-Tonga i Nueva Estocolmo på 1980-talet.
Flera karaktärer från filmförlagan är på plats. Bland andra paret Storch, Svante Grundberg och Eva Örn, och P-lisan Majsan (Lottie Ejebrant).
Omvänd resa
Lottie Ejebrant visar sig för övrigt ha gjort en omvänd resa. Hon kom till premiären i Malmö från vinterboendet i San Augustin på Gran Canaria.
- Så jag bor på spelplatsen sex månader om året, säger Lottie Ejebrant som fortfarande skådespelar. Nu i julspel och liknande på barnbarnens skola på ön.
Vad har "Sällskapsresan" betytt för dig?
- Själva rollen kanske inte har betytt så mycket i min karriär men hela filmen har naturligtvis betytt mycket. Det blir jättespännande att se den som musikal.
Kom i extralång limousine
Jakob Skarin och Bengt Palmers kom till premiären i förlängd limousine. De står bakom musikalens manus och musik. Och musik är en väsentlig del av vad folk minns från filmen. Till exempel snutten "svarta pengar", som Palmers skrev för filmscenerna med det pengafyllda knäckebrödspaketet - enkel, men svår att glömma: Dudu-dudu-du-bopp-dudu-dudu-du-bopp.
- Den har blivit jättestor som ringsignal, säger Bengt Palmers.
Lasse Åberg, som regisserade och spelade huvudrollen i filmen, slapp premiärnerver. Han gick runt med frun Inger, hälsade på gamla kompisar och ägnade sig åt att vara hedersgäst.
"Väldigt bra val"
Efter föreställningen var Lasse Åberg ganska nöjd.
- Jag vet inte om jag kan bedöma den. Jag är nästan för insatt i materialet för att kunna ha någon insikt i den. Jag satt mest och tänkte nu kom den repliken där, oj vad roligt. Där kom det alldeles nya repliker.
- Det var bra energi i föreställningen och Albien är duktiga på roliga scenbyten. Det funkade.
Hur var den nye Stig-Helmer (Anders "Ankan" Johansson)?
- Det var ett väldigt bra val. Han är lika vilsen som Stig-Helmer är. Jag vet att han ville dra några oneliners själv och locka fram lite skratt, men nu fick han mest stå där och se blyg ut. Men det får han tugga i sig.
Ja, det är väl Stig-Helmers roll?
- Det är Stig-Helmer. Han är den drabbade.
