Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

"Mat-Niklas" slutar: "Det blir inte mer nu"

POPULÄR KOCK. Niklas Ekstedt jobbar mycket och ofta, men är helledig med barnen på måndagar. "Att vara småbarnspappa är väl det viktigaste projektet här i livet", säger han. Foto: Anna-Karin Nilsson

Helsingborgaren Niklas Ekstedt tog över stafettpinnen som tv-kock i SVT efter Tina Nordström från samma stad.

I går sändes sista avsnittet i serien "Niklas mat".

Nu slutar han med tv.

- Det blir inte mer nu, säger den populära kocken.

DET HÄR ÄR NIKLAS

Ålder: 34.

Familj: Hustrun Katarina Wahlberg och barnen Vinston, 4, och John, 2.

Bor: Bostadsrätt i Hammarby sjöstad.

Karriär: Öppnade egna krogen Niklas i Helsingborg, endast 21 år gammal. Tv-kock i SVT:s program "Mat-Niklas" från 2005. Har givit ut flera kokböcker, bland annat "Niklas smaker" och "Niklas husmansklassiker".

Krogimperium: Ekstedts på Humlegårdsgatan (ny nordisk mat utan el, en stjärna i Michelinguiden) med bakfickan Kåken och brasseriet Niklas på Regeringsgatan.

Ja tack: "När jag första gången i Bretagne smakade kolagodis och nötter med havssalt. Och när jag reste runt i Asien med alla fermenterade produkter: fisksås, kimchi... Den där härskna smaken."

Nej tack: "Det är trendigt med choklad och parmesan. Men jag tycker bara att det är jobbigt med bitter choklad som bryter mot den där ostsmaken."

Klockan är nio på förmiddagen och Niklas är hemma i lägenheten belägen i Hammarby sjöstad. Han städar. Tar hissen upp och ner med skräp och ibland avbryts samtalet.

- Jag röjer lite så att det ser ok ut när Katarina kommer hem från jobbet senare i eftermiddag, säger han och tillägger att han själv ska jobba på kvällen.

Han jobbar mycket och ofta, men är i alla fall helledig med barnen måndagar.

Normalt brukar Niklas inleda med stadig frukost hos en konkurrent.

- Det blir bara en snabb kopp kaffe hemma med familjen innan alla ska i väg. Så jag äter frukost på stan innan jag går bort till Ekstedts.

Fast den här veckan är schemat lite omkastat eftersom systerkrogen Niklas har fått en ny köksmästare. Ännu en skåning.

- Malmökocken Olle Tagesson Cellton från Paté Paté i Köpenhamn. Jag fick hålla på att bearbeta honom ett halvår innan han gick över till oss.

Äger tre toppkrogar

Niklas växande krogimperium består i dag av tre krogar. Alla på toppnivå. En har till och med förärats med en stjärna i Guide Michelin. Bakom framgången ligger oerhört mycket jobb. Och tid. Och om den konkurrerar den växande familjen.

- Men nu slutar jag göra tv. Jag är supernöjd med serien "Niklas mat". Men det har tagit mig två år.

Nu är det familjen som gäller.

- Det är komplicerat som det är redan nu. Att vara småbarnspappa är väl det viktigaste projektet här i livet. Det är en av de stora utmaningarna. Jag vill vara en bra pappa och en bra man. Där är kändisskapet som tv ger inte till någon fördel.

Fokuserar på krogarna

Han vill inte synas i tv längre. Tror dessutom att tv-kocken spelat ut sin roll.

- Det är ju bara att titta. Det är inte tv-kockarna som driver de mest framgångsrika krogarna. I Stockholm finns bra ställen som Sturehof, Riche, Strandvägen 1, Gastrologik med flera. Hyllade ställen. Men de drivs inte av tv-kockar.

Så du rasar mot tv-kockarna?

- Nej, de som ställer upp gör inget fel. Men det är inte bra om det går ut över verksamheten som det riskerar att göra i mitt fall. Jag behöver fokusera på mina krogar. Och är man tv-kock för att ge den egna krogen reklam är det något som är fel.

Dessutom gillar han inte svensk mat-tv anno 2013.

- Generellt är mat i svensk tv dålig. Det är så smalt. Bara brittiska tv-kockar. När det skulle kunna vara så mycket bredare.

Hade svårt i skolan

Niklas debut i tv-sammanhang startade i Helsingborg där han drev krog framgångsrikt. Men vägen dit var tuff.

Min pappa är arkitekt och blev vd för ett företag som min morfar drivit i Helsingborg. Min mamma, som är lärare, är alltså från Helsingborg. Det här var i slutet av 80-talet. Jag var väl 10-11 år när vi kom till Helsingborg.

Men till skillnad från föräldrarna, med intellektuella yrken, hade Niklas svårt i skolan.

- Jag hade det kämpigt i plugget. I princip allting var svårt. Jag hade uppenbara skriv- och lässvårigheter. På den tiden hette det att man var mindre begåvad. Det var inte precis så att jag skulle gå i föräldrarnas fotspår.

Med usla slutbetyg hade han svårt att komma in på gymnasiet.

- Men på restaurangskolan i Åre var det öppen antagning. Jag flyttade dit.

Men hur kom maten in?

- Det var nog egentligen bara tillfälligheter. Det finns inget speciellt som gjorde att jag blev intresserad av det. Men när jag började där uppenbarade sig något. Sakta, sakta.

Han skulle bli kock!

- Man kan säga att gastronomin räddade mig.

Samtidigt blev han en inbiten vintersportare.

- Jag ville åka snowboard och sånt. Därför stannade jag i Åre. Helsingborg var ju värdelöst för en som gillar snö.

Det blev även ett par år på resande fot.

- Jag jobbade på sammanlagt tre stjärnkrogar, bland annat i USA. Ingen av dem finns längre kvar i dag. Hahaha!

Fick hjälp av föräldrarna

Därefter återvände Niklas till Helsingborg.

- Ja, men Helsingborg var en oerhört spännande stad i slutet av 90-talet. Inte minst inom gastronomin. Det fanns flera bra restauranger. Och jag förstod att det skulle vara lätt att rekrytera duktigt folk där.

Men han hade inte pengarna. Inte själv. Men de hade mamma och pappa.

- Båda två hjälpte mig och investerade i verksamheten. Utan deras stöd hade det aldrig gått vägen.

Föräldrarna behövde heller aldrig oroa sig. Det skulle visa sig att det var väl investerade pengar.

- Niklas, som krogen på Norra Storgatan 16 hette efter mig, blev snabbt populär. Den fick fina krogrecensioner. Folk kom ända från Malmö för att testa maten.

Slutet gott, allting gott. Eller?

- Men det är lätt att bli fartblind i ett sånt där läge.

Menar du att ni drogs med barnsjukdomar?

- Nej, inte det. Men hur konstigt det än låter så hade jag önskat att det gått lite långsammare. Att gastronomin fått utvecklas i min egen takt. Att jag fått tillfälle att hitta min stil under en längre tid. Det som kanske behövt ta en fem-sex år gick på ett år.

"En fantastisk tid"

Men Niklas tänker ändå tillbaka på tiden med krogen Niklas med värme.

- Ja, det var en fantastisk tid. Jag var singel och hade ingen egen familj och kunde ägna mig fullt ut åt krogen.

Efter sju år med Niklas bar det av till huvudstaden. Det var kärleken som förde honom dit...

- Jag träffade en tjej. Det var kul, men det var också ett problem. Hon bodde i Stockholm.

Niklas velade länge innan han bestämde sig.

- Jag var länge tveksam till flytten. Det var ett svårt beslut.

Men han sålde och i dag är det Café Koppi Kaffe & Rosteri i gamla Niklas. Och Niklas saknar inte sin gamla hemstad.

- Man lyckades inte förvalta arvet. Man misslyckades. I dag finns det väl bara Gastro kvar som är bra.

Niklas har lyckats i huvudstaden. Kvittot på framgången kom tidigare i år i form av stjärnan i krogbibeln Guide Michelin.

- Jag blev verkligen tagen på sängen. Det var en blixt.

Hur kändes det att få en?

- Jag tänkte på det en del under den första tiden. Det var overkligt, konstigt, till och med nervöst. Men det går inte att jobba med målsättningen att man ska få stjärnor. Jag är såklart supernöjd men vi tänker inte på att vi ska få fler.

I serien "Niklas mat" har han presenterat kollegor som lyckats med krogar.

Var det svårt att locka dessa stjärnor?

- Ja, absolut. Särskilt om man som vi kommer från en tv-kanal i lilla Sverige.

Men att du har den där stjärnan kanske spelade in när det gäller viljan att ställa upp?

- Ja men så är det.

Hur mycket är fejk i programmet? Hade du till exempel på förhand bestämt vilka rätter du skulle försöka få in på de respektive krogarnas menyer?

- Nej, allt var helt autentiskt. Och det märker man väl eftersom mina rätter inte var hundraprocentigt lyckade. Det gick ju inte direkt hem vare sig i Spanien eller i Turkiet. Där var det inga ovationer direkt. Jag märkte ganska snart om det inte skulle funka det jag lagade. Det är något man lär sig som kock, just det här att läsa folks miner.

Inte rädd att göra bort sig

Niklas är något av en clown i programmen som lattjar och som inte bryr sig om han gör bort sig.

- Det är klart att det inte var så roligt när inte mina rätter gick hem. Men vi tog med det också. Inget är bortklippt. Känns som att vi är ärliga, utlämnande, att vi inte förskönat något. Och jag är bekväm med det.

Vari låg den stora utmaningen?

- I vissa länder, med en lång gastronomisk tradition, är man oerhört konservativa. Om man jobbar utanför ramen tycker de att man är konstig. Till exempel italienarna. Där finns det tydliga regler som ingen bryter mot. De skulle till exempel aldrig få för sig att servera parmesan till skaldjur.

Var är det inte så?

- Ja, i Sverige och USA. Där kan man servera torsk med soyasås.

När du nu möter alla dessa fantastiska kockar som skildras i programserien, ser du er som en sort för sig?

- Det är väl att vi alla är lika rastlösa. I kombination med att vi är hopplöst förtjusta i mat.

Blev du polare med kockarna du porträtterade i tv?

- Ingen av dem har besökt någon av mina krogar vad jag vet. Men jag chattar med Massimo i Italien. Och har kontakt med Mehmet i Turkiet. Det var kul att lära känna dem. Men skulle jag hålla kontakten skulle jag behöva skaffa tågluffar- kort.