”Haschflickan” träder fram för första gången

Ninna med Sture Johannesson utanför Kafé Cannabis på Lugnet, Malmö. Affischen hade just blivit världsstoff.
Foto: Arkiv
Efter nästan 50 år träder Ninna Ljung fram och berättar om tiden som för alltid kom att förknippa henne som "haschflickan på bilden".
Foto: CHRISTER WAHLGREN
"Jag har levt med dubbel identitet sen den dagen", säger hon.
Foto: CHRISTER WAHLGREN

Hon hade just fyllt 20 år när hon tackade ja till att posera för Sture Johannessons affisch inför undergroundutställningen på Lunds Konsthall 1969.

Efter nästan 50 år träder Ninna Ljung fram och berättar om tiden som för alltid kom att förknippa henne som "haschflickan på bilden".

– Jag har levt med dubbel identitet sen den dagen för att bli tagen på allvar och seriöst utöva mitt arbete som narkossköterska, säger Ninna.

Nina Ljung är en av de mest kända personerna från 60-talets undergroundscen.

Även om hon egentligen aldrig var delaktig och bara finns på en bild, den mest ikoniska affischen från denna tid, signerad Sture Johannesson som dog tidigare i år. Men egentligen var Ninna varken hippie eller underground.

Än mindre haschrökare.

Hon visste inte ens vad bilden skulle komma att symbolisera. Än mindre att den skulle komma att spridas över hela världen.

– Jag tänkte, det är ju bara en bild, det ska väl inte vara så farligt, och Sture gjorde allt med humor, han hade fantastiska idéer och jag har väl aldrig skrattat så mycket som tillsammans med honom.

Sture Johannessons utställning på MACBA i Barcelona – där Haschflickan givetvis också hängde.
Foto: OLLE BERGGREN / KVP

"Ta av dig trosorna också"

Familjeflickan Ninna berättar sedan om dagen som för alltid kom att förändra hennes liv. En bild tagen i Bokskogen utanför Malmö.

– Sture sa att jag skulle röka en fredspipa, affischens egentliga titel var "Frihet på barrikaderna II",  en pastisch på den franska konstnären Eugéne Delacroix 1800-talsmålning med samma titel.

– På förlagan visar kvinnan brösten, så det var även tanken med den här fredsbilden. Det tyckte jag inte var något problem, det gjorde man ju på stranden. Men när vi var i gång med plåtandet sa Sture: du kan väl ta av dig trosorna också. Okej, svarade jag med viss tvekan. Men skynda dig, sa jag, folk rör sig fritt här ute. Jag var livrädd att någon skulle se oss.

Affischen tog form men när den skulle presenteras slog Konsthallsnämnden i Lund, med ordförande Torsten Andrée i spetsen, bakut och tyckte att utställningen innehöll drogpropaganda. Undergroundutställningen 1969 ställdes in och Konsthallens chef, Folke Edwards, fick avgå.

Även på kungliga biblioteket har den kultförklarade affischen hängt.
Foto: MAGNUS JÖNSSON

Något som fick bilden att spridas ännu mer, "Haschflickan" kom att bli den populäraste affischen på dåtidens studentrum runtom i landet och finns i dag representerad på en rad tunga konstmuseer som MACBA i Barcelona (som för övrigt köpte hela Stures så kallade "danska kollektion", tryckta i Köpenhamn).

Då hade Ninna redan bestämt sig om sin framtid – hon skulle utbilda sig till sjuksköterska. Men det funkade dåligt med tanke affischbilden, så hon valde att leva med dubbel identitet under så många år.

– Ja för mig var det otänkbart att förknippas med droger i min roll som sjuksköterska. Därför ville jag inte heller ställa upp på intervjuer, jag kunde inte berätta att det var jag, sjuksköterskan, som var på underground-affischen. På så vis kan man säga att jag levt två liv – ett privatliv och ett yrkesliv.

– Då var det en skandal, min familj var inte helt övertygade om att det var bra för mig, och när de fick se affischen kan man lugnt säga att de blev chockade. Håller du på med droger undrade de, förstås. "Nej det gör jag inte", sa jag när pappa frågade. "Bra", svarade han.


LÄS MER: Sture Johannesson förd till sista vilan


The Byrds i London, Ninna dejtade under den här perioden sångaren Gene Clark (längst ned till höger). Gene skrev låten "Set you free this time" om sitt första möte med Ninna. Låten finns på The Byrds album "Turn! Turn! Turn!" från 1965
Foto: Arkiv

Hade förhållande med Byrds-stjärnan

Det tog också sin tid innan Ninna, och även hennes familj vågade hänga upp affischen hemma.

– För mig tog det många år, men sedan 6-7 år tillbaka hänger den i en guldram hemma hos mig. Då hade den tagit ett varv via Texas, där jag en period levde med en man i Houston. När det tog slut skickade han affischen till mig i en stor ful amerikansk ram som jag snabbt bytte ut.

– Min mamma fick den i present av en väninna som haft den i sin sommarstuga, det var för 15 år sedan. Sedan dess har hon haft den på vägen, en solblekt kopia.

På 60-talet var Ninna Ljung den typiska modstjejen i Malmö och hon föll pladask för popscenen i Swinging London där hon också bodde 1965-1966. Därefter bodde hon ett tag i Holland innan hon 1968 flyttade hem till Sverige igen, året då den mytomspunna fotograferingen i Bokskogen ägde rum.

Ninna minns mycket från det 60-tal som kom att forma hennes liv.

Det tog också sin tid innan Ninna, och även hennes familj vågade hänga upp affischen hemma.
Foto: CHRISTER WAHLGREN

Först var det jazz, popmusiken kom in i hennes liv den dag hon hörde singeln "Hippy hippy shakes" med The Swinging Blue Jeans, sen var det raka vägen till Beatles, Stones och London.

När Ninna kom till London uppmärksammades hon av en del kända modefotografer, gjorde modelljobb, flyttade ihop med en fotograf och umgicks med Londons popelit och var nära vän med Donovan och hans vapendragare Gypsy Dave.

1965 hade Ninna ett kort förhållande med Byrds-stjärnan Gene Clark.

– Jag träffade Gene i en trång gång bakom scenen innan deras första spelning i London, om detta möte skrev han låten "Set me free this time" som handlade om vårt första möte. Det var det första vi sa till varandra.

"The first thing that I heard you say

When you were standing there

Set in your way was that you were not blind

You were sure to make a fool of me..."

- "Set me free this time", Gene Clark, 1965

Sture Johannesson och Ninna Ljung, vid tiden för fotograferingen.
Foto: Arkiv

Första mötet med marijuana

På kvällarna hängde Ninna på popklubben Marquee och hon är fortfarande nära vän med en av dess delägare, jazz/dixieland-legenden Chris Barber.

Hon poängterar hela tiden att hon aldrig var hippie, gillade inte ens stilen men älskade mode och var en typisk modstjej. Pannlugg, långt blont hår, hon flöt utan problem in bland Swinging Londons kändisflickor som Patti Boyd, Anita Pallenberg och Marianne Faithfull.

– Jag gillade snygga kläder, det nya modet som var en del av London, i synnerhet det som fanns på Kings Road och Carnaby Street. Det var min stil, Bibas och Mary Quant.

Det var en ganska oskyldig tid och många svenskar som hamnade i London visste inte ens vad droger var på den tiden.

Ninna minns sitt första, och sista, möte med marijuana.

– Jag och min väninna åkte limousine med Gene Clark och Roger McGuinn från The Byrds på väg till tv-showen Top of The Pops där de skulle uppträda. Plötsligt började min väninna fnittra och säger: det var en rolig cigarett. Sen fick jag testa, och sen skrattade vi hysteriskt.

– Då hade jag inte aning om vad marijuana var för nåt.

Hur träffade du sen Sture Johannesson?

– Jag hade träffat Sture och hans fru Charlotte (då mest känd som Ann-Charlotte) några gånger och Sture kände till att jag gjort en del modelljobb i London. Men jag hängde inte på Kafé Cannabis, Stures workshop på Lugnet, jag var egentligen bara där en gång – när affischen var klar och skulle presenteras.

– Jag var helt emot droger i alla dess former och har alltid mått dåligt av att bli kallad "haschflickan" här hemma, och "hasch girl" internationellt.


LÄS MER: Kalle Lind minns haschflickans skapare 


Sture Johannesson begravdes i februari i Skanörs kyrka.
Foto: CHRISTER WAHLGREN

"Har bara positiva minnen av Sture"

I dag har Ninna äntligen kunnat slappna av men när Sture 2004 åter blev inbjuden av Lunds Konsthall blev "haschflickan" åter aktuell. "Counterclockwise circumambulation" kom att bli lika kontroversiell som hans tidigare utställningar och slutade med polisingripande eftersom ett rum i konsthallen dekorerats med hampaplantor.

– I samband med den utställningen dök det till och med upp insändare där någon undrade hur jag kunde göra haschpropaganda, en annan undrade hur nergången jag var i dag... De visste ju inte att jag hela mitt vuxna liv varit en seriöst arbetande sjuksköterska och drogmotståndare.

Hur minns du Sture?

– Vi träffades en hel del genom åren, han var en väldigt rar person, smart, en bra familjefar, han brydde sig verkligen om familjen, Charlotte, sin dotter och barnbarnet Sixten som han alltid pratade om. Den sidan tror jag inte alla upplevt eftersom han var i ständig fejd med den svenska konstscenen, Han var nästan besatt av att han aldrig fick några stipendier, makten i konstvärlden ignorerade honom eftersom han alltid var kritisk och provokativ, men alltid med glimten i ögat och en rejäl portion humor. Men det fattade inte dåtidens kulturpolitiker.

– Jag har enbart positiva minnen av Sture.

Och det var ju egentligen en fredspipa Ninna poserade med den där avklädda sensommardagen i Bokskogen.

Olle Berggren och Ninna Ljung, 2018.
Foto: CHRISTER WAHLGREN