Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

”Kärleken till jazzen tog Christer in i nöjesvärlden”

Avlidne nöjesreportern Christer Borgs bok, ”Mina nöjesbekanta – från A till Ö släpptes under våren. Foto: Pressbild
Christer Borg var en mycket omtyckt medarbetare på Kvällsposten. Här, 1997. Foto: BILDER I SYD
Gunnar Rehlin, frilansjournalist. Foto: PATRIK C ÖSTERBERG / PATRIK C ÖSTERBERG / IBL

Kan man som journalist tillåta sig att bli vän med personer som man intervjuar? 

På vilket sätt kan det påverka det man skriver, kan det göra att omdömet sviktar och man blir omedvetet extra välvillig?

Det där är tankar som far genom huvudet när jag läser Malmölegendaren Christer Borgs postumt utgivna ”Mina nöjesbekanta – från A till Ö” (Kira Förlag). För under sin långa karriär, främst som reporter och krönikör på Kvällsposten, träffade Borg de flesta som ”var något” inom den svenska (och även till viss del den internationella) nöjesindustrin, han höll kontakten med dem och i flera fall ledde det till nära vänskapsband. 

Om Borg först och främst hade varit kritiker skulle det ha varit problematiskt. Nu var han inte det, jag minns honom mest som reporter, och i de fall han var recensent var han oftast snäll och tämligen neutral – han skriver i förordet att han ”…nog kryssat ganska försiktigt mellan de blindskär som lurar i den här branschen. Jag har haft bra relationer till de flesta artister och musiker…”. 

Megakändisar skildras

Och i den här frikostigt illustrerade boken finns de med – från megakändisar som ABBA, Chet Baker, Rolling Stones, Quincy Jones och Povel Ramel till numera närmast bortglömda personer som Stig Löfstrand, Leif Uvemark och Erik Balling. Många av dessa personer var en gång viktiga inom olika delar av nöjesindustrin i Sydsverige och i Danmark, och det må förlåtas att flera av dom var totalt okända för mig innan jag läste boken. Det gör det inte mindre intressant att läsa om dem.

Men jag tror nog de flesta av oss bläddrar fram till kapitlen om dom som vi känner till och gärna vill veta lite mer om. Den som väntar sig skandaler och explosiva avslöjanden blir besviken, även om det förekommer passager om artisters alkoholmissbruk (Nisse Ahlroth m fl) och de konsekvenser detta ledde till. För Borg var, som han själv skriver, snäll och att ”skandaljournalistik har aldrig varit min grej”

Den som vill hitta lite upprörda känslor hittar dessa i förordet, med Lasse Berghagen, Suzanne Reuter och Lasse Holmqvist som av olika anledningar surnade till (men där det sedermera slöts fred).

Annars är detta en bok fylld med en kombination av biografier och anekdoter. Ofta känns den som ett sådant där samtal där associationerna flödar fritt och leder ut i okänd terräng för att sedan hitta tillbaka till ursprunget. 

Läser med leende

Ibland kan det bli rapsodiskt och inte speciellt intressant, andra gånger läser jag med stort intresse och med ett leende på läpparna. Annifrid Lyngstad steker falukorv till en hungrig Christer Borg, journalister försöker göra intervjuer med Rolling Stones samtidigt som de befinner sig på en live-sex-tillställning i Danmark, fotografen Urban Brådhe tvingas ta taxi från Brighton till London för att få hem bilder från ABBA:s seger i Schlager-EM – här finns gott om små och stora händelser som tål att berättas och ihågkommas.

Och så handlar det förstås väldigt mycket om jazz. 

Det var kärleken till jazzen som förde Borg in i nöjesjournalistiken, och den kärleken höll sig livet ut. 

För mig som nöjesjournalist är det också en nostalgisk påminnelse om en tid då det var enklare att jobba, då man som Christer Borg lätt kunde gå backstage och tala med en artist efter showen, då man på Croisetten i Cannes kunde stoppa en känd skådespelare och på studs göra upp om en intervju, då en artist/skådespelare kunde tala med en journalist i telefon utan att det måste gå ett antal varv hos agenter och PR-människor. Idag är det de sistnämnda som bestämmer allt, och skulle du likt Christer Borg försöka ta dig backstage skulle du först bli tvungen att slå dig igenom en armé av människor som gör allt för att hindra dig från att göra ditt jobb, eftersom de tycker att deras jobb ska vara att ständigt säga ”nej”. 

Knöt många band

Christer Borg hade turen att få jobba i en tid då det var betydligt lättare att träffa ”kändisarna”, och det bidrog givetvis till att han kom att knyta många och nära vänskapsband under sin karriär. 

Detta märks verkligen i ”Mina nöjesbekanta”, många av de som porträtteras har han lärt känna ordentligt, och han berättar om detta utan skryt och utan stora gester. Christer Borg var en snäll person, som inte sökte bråk och trubbel utan som tyckte det var viktigare att odla de personliga kontakterna.  

Boken är ett fint äreminne över honom, en bok jag kommer att ha i bokhyllan för att då och då återkomma till, även om det finns kapitel i den som åtminstone för mig är tämligen ointressanta.

 

GUNNAR REHLIN

(frilansjournalist för bland andra TT, och som inte skäms för att han har flera mycket kända personer i sin vänkrets)

Annons:
Expressen Refunder Julklappar

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!