När My blev gravid för tre år sedan var det var en lycklig period i hennes liv med man och jobb i hennes liv.
- Jag var glad för barnet jag väntade och dessutom jobbade jag sju dagar i veckan.
Hon tänkte inte på hur hon levde utan åt som vanligt.
- Klart jag åt mycket men jag stoppade nog i mig för fem utan att tänka på det.
Hon hade sina favoriter. Bland annat chokladbollar.
- Men det var allt möjligt och framför allt var det mycket av allt.
"Förstod att nåt var fel"
När det var dags att föda vägde hon 97,6 kilo.
- Det konstiga var att jag inte tänkte att det var nåt som inte stämde. Trots att jag egentligen var en nätt person som vägde 55 kilo.
Hon hade alltså gått upp 42,6 kilo i vikt. Ludvig vägde 3,9 kilo när han föddes och det var således inte han som stått för den stora viktökningen.
- När den där kvinnan kom fram och undrade om jag inte fått barn ännu - trots att jag fött Ludvig - förstod jag att nåt var fel.
My började vantrivas.
- Jag upptäckte att jag inte längre kunde ha min gamla kläder längre. Jag vantrivdes.
Det fanns bara en utväg, nämligen nya kostvanor.
- Jag fick lägga om kosten. Tänkte att nu jäklar. Jag började röra på mig mer. Samtidigt fick jag vara försiktig. Det går ju inte att köra någon tuff diet när man ska amma ett barn. Jag fick tänka på vad jag åt så jag fick i mig tillräckligt.
Kilona rasade
I samband med förlossningen separerade My från Ludvigs pappa. Han hade träffat en ny kvinna och lämnade My.
- Jag mådde inte bra under den här perioden. Jag var grymt deppig. Det enda positiva var att jag gick ner i vikt. Förutom Ludvig förstås.
På mycket kort tid rasade kilona.
- Ja idag minns ingen av mina kompisar att jag var så där kraftig under en period.
