Han bjuder på en tät, suggestiv och svängig show i den svettstinkande handbollslådan i Lunds utkanter.
Nu tar han visserligen inte fram medaljen men jag är övertygad om att han har den i tryggt förvar i baklomman. Han säger inte särskilt mycket, faktiskt nada och nu är till och med den där talade introduktionen (”Columbia recoring artist…”) bortklippt. Men han visar med besked att han är en dansman inte minst i de gamla standardlåtarna där Frank Sinatra förmodligen ler i sin himmel. Vid andra tillfällen gömmer han sig bakom flygeln och står vänd mot bandet och skapar en skön ensemblekänsla.
Löst sittande kostym
Säkerhetspersonal och polis är på tå en dag som denna och väskor och annat genomsöks. Men huvudpersonen verkar vara lugn och helt fokuserad på att gräva i sin låtskatt när han travar in på scen prick halv åtta, alltså på utsatt tid. Han är klädd i en väldigt löst sittande kostym och man anar att Dylan 2017 är en mycket mager man.
Han avverkar raskt några av de äldsta numren som har 50 år och många gråa hår på nacken. Den nostalgitörstande publiken jublar.
Fokus på senaste decennierna
Fokus ligger dock på de två senaste decenniernas plattor och vi noterar att han i princip hoppar över 70- och 80-talet (förutom den närmast obligatoriska skilsmässolåten ”Tangle up in blue”). Det blir till exempel nästan halva ”Tempest”, hans senaste platta med eget material från 2012.
Senast han var här var hösten 2015 då han i princip invigde Malmö live med en smått fantastisk konsert. Men det här är lite vildare med en festande publik som rockar loss på den stora spelplanen framför scenen.
Kan återvända igen
Hälften av låtarna från senaste Malmösejouren är med i Lund. Tänker han återvända igen, vilket jag är övertygad om eftersom det ända som skulle tvinga honom att ställa in vore att han trillade av pinn, hoppas jag han förnyar repertoaren en smula. In med ”In the garden” och ”Brownsville girl”.
Två låtar som han i en intervju nyligen betraktade som underskattade.
FYRA GETINGAR
Bob Dylan
Sparbanken Skåne arena
Publik: 3757
Vem: Den 75-årige amerikanske flerbarnsfadern debuterade för 55 år sedan med en traditionell folkmusikplatta. Har sålt över 100 miljoner skivor sedan dess. Polarpristagare 2000. Nobelpristagare 2016.
Vad: Turnerar med nya trippeln ”Triplicate” (hans 38:e skiva i karriären) med gamla amerikanska som bland andra Frank Sintra populariserat i ryggen, är hans 38:e skiva och den första trippeln i karriären. Den så kallade Never ending tour startade i Stockholm förra helgen då han även mottog diplomet från Nobel kommittén. Band: Tony Garnier, (bas), George Recile (trummor), Stu Kimball och Charlie Sexton (gitarr), och Donnie Herron (banjo med mera).
Betyg: Fyra getingar.
Tre höjdpunkter: ”Love sick”, ”I could have told you”, ”Long and wasted years”
Låtlista
1. Things have changed
2. To Ramona
3. Highway 61 revisited
4. Beyond here lies nothin'
5. I could have told you
6. Pay in blood
7. Melancholy mood
8. Duquesne whistle
9. Love sick
10. Tangled up in blue
11. Early roman kings
12. Spirit on the water
13. Scarlet town
14. All or nothing at all
15. Desolation row
16. Soon after midnight
17. That old black magic
18. Long and wasted years
19. Autumn leaves
Extranummer
20. Blowin' in the wind
21. Ballad of a thin man
