Författaren, profilen och mångsysslaren Björn Ranelid, 71, har som alla andra fått lägga om livet på grund av pandemin.
Men det är inget att beklaga sig över om man fortfarande har hälsan, tycker han.
– Jag har inget att ömka mig över. Jag tänker inte söka en krona någonstans i från men jag vet att många har det tufft. Jag har gått miste om alla mina jobb under ett års tid men då får man se till att rätta mun efter matsäck. Göra det bästa möjliga av situationen, säger Björn Ranelid.
Sedan den 20 april i fjol har Björn och hustrun Margareta bott på Kivik.
”Jag har aldrig haft tråkigt”
– Jag skriver på min 38:e bok som jag räknar med att lämna in manuskript för i augusti. Jag har fått förfrågan om en del uppdrag och tackat ja till ett tv-program till pingst. Men jag har också tackat nej till en del jag inte vill medverka i, säger Björn Ranelid.
Han känner en frustration över de människor som påstår sig ha tråkigt under pandemin. Det är något han personligen inte känner igen.
– Jag har aldrig haft tråkigt i hela mitt vuxna liv. Jag förstår inte vad det begreppet betyder existentiellt. Man borde tala om för alla barn och barnbarn att det är en konstig grej. Man har inte tråkigt om man är frisk och kan sitta och tänka. Man har sin själ och sin hjärna. En rymd oändlig för sina tankar. Människor reflekterar inte över vad livet kan vara. Det är en gudagåva att kunna andas, säger Björn Ranelid.
”Det är livet”
Han fortsätter:
– Många är inte ens tacksamma att de inte är sjuka. Om man har kunskapen vad det innebär att finnas till som människa kan man inte beklaga sig över att man kanske går miste om lite pengar. Det finns människor som dör av covid-19 och har det svårt. Då skulle jag skämmas som person om jag skulle gå runt och ömka mig. För mig är det en stor lycka att få ta en kopp kaffe och prata med Margreta. Eller träna och vara med hunden.
Att få ha sin familj och spendera tid med dem är vad livet handlar om, slår Björn Ranelid fast.
– Det är en fröjd och en ynnest att få se mina barn och barnbarn växa upp. Vara gift med Margareta. Det är livet. När jag fick mitt femte barnbarn för drygt två veckor sedan grät jag av glädje. Jag har fått vara med på flera förlossningar. För mig är det väldigt stort. Men nu har vi fått skajpa, sms:a och ta det över telefon i stället.
