Arkeologen till attack mot "Antikrundan"

Antikrundans expert Magnus Bexhed värderade detta dräktspänne i Visby till 50 000 kronor.

Antikrundans värdering av fornfynd kan uppmuntra till illegal handel. Det anser arkeologen Anna Ölund på Upplands museum i ett blogginlägg.

– Genom att uppge en summa pengar så skapas en marknad för föremålen. Problem med plundring av fornlämningar har varit och är fortfarande stor.

Anna Ölunds reaktion kommer efter att Antikrundans expert Magnus Bexhed värderat ett dräktspänne i Visby (13/2). Bronsspännet är, enligt omdömet, runt tusen år gammalt och värderas i programmet till 50 000 kronor.

Anna Ölund menar att Antikrundan bör skippa fornfynden och i stället hänvisa de föremålen till rätt ställe. Det vill säga länsstyrelsen eller närmaste museum för en professionell bedömning.

Hur menar du att Antikrundan uppmuntrar till illegal handel?

– Arkeologiska föremål som dyker upp på auktioner kan man starkt misstänka är resultatet av plundrade fornlämningar. Genom att SVT värderar fornfynd legitimeras också ett privat innehav av dessa föremål, vilket innebär en negativ påverkan på vårt gemensamma kulturarv, skriver Anna Ölund i ett mejl.

– Antikrundan bör informera om den lagstiftning som finns på området, liksom att upplysa om det exportförbud som råder för arkeologiska föremål.

På tapeten tidigare

Värderingar av fornfynd i Antikrundan har varit på tapeten förut och är ett ständigt föremål för diskussion, enligt Pernilla Månsson Colt, producent för programmet.

– Det här är en diskussion vi ofta har om vi ska ta emot de här föremålen eller inte. Men vi får ju gå på de uppgifter som folk lämnar. När de säger att de har varit i kontakt med länsstyrelsen så misstror jag dem inte. Men det är ett dilemma. När man ser det här dräktspännet så att vill man ju visa upp det.

– Möjligtvis är det så att vi i fortsättningen inte ska sätta ett värde på det. Det är en diskussion vi skulle kunna föra nu, säger Pernilla Månsson Colt som också medger att programmet kan bli bättre på att berätta vilka lagar som gäller kring upphittade fornfynd enligt kulturminneslagen.

I kvällens program från Lysekil finns det till exempel en sådan skylt med.

– Men vi kan vara noggrannare framåt.

Du tror inte ni har haft några plundrare i programmet?

– Nej, då tror jag inte man är så sugen på att stå i antikrundan och visa upp sig. Och den här mannen hade definitivt inte varit ute och plundrat någon grav.

"Kan ha hittat den på en åker"

Under tiden har dräktspännet från Visby hamnat på rätt ställe. Ägaren, en man som fick spännet av sin far som leksak på 50-talet, berättar att han lämnade in den till länsstyrelsen i januari. Numera finns den hos riksantikvarien för bedömning. Där kommer man att väga in in föremålets historia för att avgöra om staten vill lösa in spännet eller ej.

– Men jag vet ju inte var han fann den. Min pappa kan ju ha hittat den på en åker eller i vårt trädgårdsland, jag har ju ingen aning.

Hembudsplikt

Upphittaren är skyldig att erbjuda staten att köpa in fornfynd. Det vill säga ett föremål som är hittat i jorden, som saknar ägare och är äldre än hundra år om de består helt eller delvis av guld, silver, koppar, brons eller annan legering med koppar. Detsamma gäller även för flera än två föremål av annat material som lagts ned tillsammans i en depå. Att erbjuda staten att köpa in upphittade fornfynd kallas hembud i Kulturmiljölagen.

Upphittade fornfynd ska anmälas till länsstyrelsen. Därefter är det upp till riksantikvarieämbetet att avgöra om staten vill lösa in föremålet eller om upphittaren får behålla det. Att handla med hembudspliktiga fornfynd är olagligt.

Källa: Riksantikvarieämbetet