Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Annes livskris: "Det kändes nästan tomt"

FICK PERSPEKTIV. När Anne Lundberg besökte ett sjukhus i Västafrika under inspelningarna av "Landgång" blev det en upplevelse som ledde till att programledaren omvärderade sitt liv när hon kom hem: " Jag vill ut i världen igen och göra nåt", säger hon.Foto: SVT

I "Landgång"-premiären fick tittarna följa Anne Lundberg till ett sjukhus i Västafrika där lokalbefolkning hjälptes att få synen tillbaka.

Men vad tittarna inte känner till är att miraklen som uträttades gjorde stort intryck på programledaren som drabbades av en livskris vid hemkomsten.

- Jag fick en slags postdepression och det kändes som att jag levde ett meningslöst liv, berättar hon.

Så blir "Landgång"avsnitt för avsnitt

I "Landgång" reser Anne Lundberg runt i världen för att besöka kockar i spännande slutna miljöer och lär sig matlagning underspeciella förhållanden.

Avsnitt 1

Anne Lundberg reser och lagar mat på Africa Mercy, den största civila sjukhusbåten i världen.

Avsnitt 2

Anne Lundberg fortsätter sin resa i Kongo Brazzaville ombord på Africa Mercy, den största sjukhusbåten i världen.

Avsnitt 3

Denna vecka beger sig Anne Lundberg till Vadstena och går i kloster.

Avsnitt 4

Anne Lundberg lagar mat vid den svenska ambassaden i Washington.

Avsnitt 5

Cirkus Olympia ger sig ut på vägarna igen för 30:e året i rad. I en liten cirkusvagn ska Anne laga mat tillsammans med Katarina Cule åt alla artisterna från elva olika länder.

Avsnitt 6

Anne Lundberg beger sig till New York mitt under den hektiska modeveckan.

Avsnitt 7

I programmet besöker Anne Lundberg ett café i Malmö som drivs av Skånes stadsmission.

Säsongstarten är inspelad ombord på hjälporganisationen Mercy Ships båt Africa Mercy som låg för ankar utanför staden Pointe-Noire i Kongo-Brazzaville. Där arbetar frivilliga läkare och annan sjukvårdspersonal med att hjälpa lokalbefolkningen.

Programmet spelades in i vintras och nu, med distans till händelserna borta i Afrika, har Anne börjat reflektera över livet hon lever här hemma och sitt arbete.

- Jag är sannerligen privilegierad, men när jag är med om nåt sånt här så inser jag att de program jag håller på med är ett slags kvalificerat tidsfördriv. Jag skulle vilja göra nåt för andra människor mer på riktigt. Det är den typen av känslor som drabbar en.

"Göra något viktigare"

När hon kom hem tyckte hon att hon levde "ett meningslöst liv".

- Det kändes nästan tomt. Jag vill ut i världen igen och göra nåt viktigare än det jag gör till vardags. Så kändes det efter att på nära håll studerat kampen för överlevnad. Det finns så mycket att göra, och som borde göras.

Samtidigt är det svårt att resa nu.

- Jag har ju barn och känner att jag behöver vara här och kan inte resa i väg nu. Men nån gång i framtiden hoppas jag kunna göra det.

"Plötsligt ser de"

Tillgången på sjukvård är avgörande när det gäller att överleva.

- I Kongo saknar många sjukförsäkring och får bara akut hjälp om de råkar ut för en bilolycka eller nåt liknande. Men Mercy Ships hjälper dem som har hjulbenthet, starr och läpp-, käk-, och gomspalt. Det handlar om rutinoperationer som innebär mirakel för dem som får hjälp.

- Plötsligt ser de och kan arbeta och den familjemedlem som tvingats hjälpa den som saknat syn kan också ta ett jobb. Lider man av starr måste man ha hjälp för samhället är inte handikappanpassat som det är här i Sverige.

Opererar bara ett öga

Ofta opererar man bara det ena ögat, för att fler ska få hjälp. Man opererar även godartade tumörer som tagit livet av personen om de fått fortsätta växa.

- Det nya för mig var att jag själv fick vara på plats. Och jag är otroligt glad över det. Det är så mycket varma känslor och glädje i det här. Kärlek till alla dessa människor så att det blir över.

"Var alldeles förkrossad"

Men det var inte bara glädje. Mitt i allt lurade döden bakom hörnet.

- Det är nära till känslorna. Inte bara skratt utan också tårar, sorg. Vi skulle servera lunch men fick inte komma in på en sal eftersom ett litet spädbarn avlidit som inte överlevt en operation. Mamman var alldeles förkrossad och det var oerhört jobbigt och ledsamt.