Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Wollstad: Beskedet alla gått och väntat på

Hoppas på fler. HMS Gotland, Halland och Uppland. Den senaste generationens svenska ubåtar, men förhoppningsvis inte den sista.

I veckan kom beskedet som alla egentligen gått och väntat på -  Försvarets materielverk (FMV), ansvariga för anskaffning av nya  vapensystem, meddelade i ett möte med Kockums tyska ägare Thyssen Krupp  att det inte finns förutsättningar att lägga beställningar av vare sig  A26, den nya generationen svenska ubåtar, eller halvtidsmodifiering av  den nu använda Gotlandsklassen.

Oron bland de anställda är stor, både bland ingenjörerna i Malmö och på varvet i Karlskrona. Det talas om att överföra arbete med andra system från Tyskland, men veckans besked är ett hårt slag mot den svenska grenen av företaget.


En del har redan flytt skeppet. Saab har sedan några veckor tillbaka erbjudit Kockums ingenjörer tjänst i den svenska försvarskoncernen i stället. På vilket Thyssen Krupp svarar genom att anklaga Saab för att med sina värvningsförsök äventyra framtiden för de svenska ubåtarna. Ganska magstarkt med tanke på att man själv gjort allt som står i sin makt för att köra Kockums i botten.


Kockums, eller Thyssen Krupp Marine Systems AB som det heter numera, är nämligen en konkurrent till de egna varven i Tyskland. Därför har det svenska dotterföretaget förbjudits att försöka sälja ubåtar över en viss storlek, med råge underskridande vad de flesta länder är intresserade av. Det var därför Singapore, trots långt samarbete med Kockums och den svenska marinen, slutligen beställde tyska ubåtar tidigare i våras.

Undantag medges bara för Sverige, eftersom Thyssen Krupp är rädda för vad reaktionen från svenska staten annars skulle bli. Men man har inte gjort det lätt. De exakta siffrorna är, som vanligt vid stora försvarsaffärer, höjda i dunkel, men budet från Tyskland var det dubbla gentemot den ursprungliga offerten från Kockums eller löpande räkning - utan tak.

Alternativet är att köpa ubåtar från Thyssen Krupps tyska varv, till än högre styckpris och med långt högre driftskostnad.


Tillslut förlorade FMV tålamodet och gav Saab i uppdrag att genomföra en förstudie om eventuell produktion av svenska ubåtar. Ritningarna till ubåtarna ägs nämligen av FMV, vilket hittills tycks vara den enda strimman av hopp i hela affären. Och med den uppmuntran i ryggen började raskt Saab värva över ingenjörer från Kockums.

Om Saab tar över produktionen av nästa generations fartyg kan förhoppningsvis majoriteten av arbetena räddas, även om det finns en risk att de inte blir kvar i Skåne och Blekinge. Men framför allt kan de svenska ubåtarna räddas, och det ligger i hela nationens intresse.


Kockums borde aldrig ha sålts till en utländsk konkurrent. Det är ytterligare ett i raden beslut fattade under nedskärningsyran på nittiotalet vi i dag bittert får ångra. Men tron på en ständigt ljusnande framtid efter sovjets fall i kombination med den allmänna avregleringsvurmen gjorde att ingen stannade upp och ifrågasatte om försvarsindustrin verkligen var som alla andra näringar.

Ubåtar är nämligen ingenting man springer och köper var som helst, och de är en förutsättning för ett svenskt nationellt försvar. Det handlar om vad man brukar kalla tröskelförmåga, det potentiella priset för att jäklas med oss eller våra allierade ska vara så högt att man hellre avstår. Tystgående svenska ubåtar gör att man inte gärna fraktar vad som helst över Östersjön, eller till Gotland. Dessutom är de en förutsättning för dold informationsinhämtning, vår bästa chans till förvarning om det skulle smälla i närområdet.


För överbefälhavare Sverker Göransson har visserligen en poäng när han i gårdagens lördagsintervju konstaterar att militär aggression mot EU- och Natomedlemmarna i Baltikum är osannolikt. Men vem väntade sig å andra sidan egentligen invasionen av Krim?