Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

"Valfrihet en rättighet även efter pensionen"

Hjälpen ska anpassas efter individen.
Foto: Samuel Unéus

Ett av de privata vårdföretagen slutar med sin hemtjänstverksamhet i Lund. Ingen större förlust, tycker vård- och omsorgsnämndens S-märkta ordförande, och visar återigen att i den socialdemokratiska välfärdspolitiken är ideologin överordnad individen.

Visst är det en förlust för vårdtagarna som nu måste välja en ny utförare, det erkänner Socialdemokraterna också, men i övrigt känner de ”ingen sorg över att stora vårdföretag lämnar Lund.”

Men omställningen handlar om mer än att behöva lära känna en ny vårdgivare. Som att det snarare blir tjugo nya vårdare än en, till exempel.

Vivian Jönsson, som har haft nu aktuella Attendo som vårdgivare i ett år, berättar för Sydsvenskan att hon som mest haft fyra olika personer hemma under året och att personalen har blivit riktiga vänner. I en mätning som Lunds kommun själva har genomfört kan en av de vårdtagarna som nyttjar den kommunala hemtjänsten möta mellan sjutton och tjugo personer. Långt över rikets redan höga snitt på fjorton.

Kommunal vård

Vad är kontinuiteten värd när företagen ändå försvinner? Det undrar vård- och omsorgsnämnden ordförande, och menar att det är vad som är ”makabert” med vinstdrivande företag. Men hur makaber gör inte det den kommunala vården, som trots sin förmenta långsiktighet inte kan hålla antalet vårdare en vårdtagare förväntas öppna sina hem och sitt liv för under dussinet?

I en mening har Attendo naturligtvis misslyckats i Lund, annars hade de gått med tillräcklig vinst och fortsatt med verksamheten. Men frågan är större än ett enskilt bolags affärsplaner. Det handlar om synen på vården och de som nyttjar den.

Visst förekommer det att privata vårdgivare missköter sig, precis som kommunala gör det. Därför är det viktigt att det finns fungerande kontrollmekanismer, och möjligheter att välja bort en dålig vårdgivare – oavsett huvudman.

Välja vårdsätt

Det hela handlar om att en storlek faktiskt inte passar alla. Först när det finns alternativ kan vi välja vårdsätt och inriktning som passar oss, i stället för att behandlas enligt en löpande band-princip där alla ska klämmas in i samma trånga mall.

För handen på hjärtat, finns det någon som vill tillbaka till den kommunala långvård där människor berövades all sin individualism och vilja när de inte längre orkade med alla vardagens göromål på egen hand?

På många håll har både hem- och äldrevård en bit kvar, men det övergripande målet måste vara att man ska kunna bestämma över sitt eget boende och sina egna vanor så länge som möjligt. Att den morgontrötte ska kunna ta sina hett efterlängtade sovmorgnar när arbetslivets slit är över och den matglade ska kunna förgylla såväl vardag som fest med ett glas gott vin. Att den hjälp som behövs ska anpassas efter individen – inte individen efter vårdens behov.

Att äldre i Lund nu har mindre valfrihet och kommunen förlorar en arbetsgivare är en förlust både för lundaborna och kommunen. Det är verkligen ingenting att glädjas åt.