Kvar står Centerpartiet och vill försvara landsbygden, nu senast med bidrag till livsmedelsaffärer på landet - "lanthandelslyftet". Kostar pengar gör det, och EU-stöd får det, men annars verkar det mest vara till för att lyfta Centerpartiet.
Men kanske är det ändå lite bättre än Socialdemokraterna som förklarat sig vilja ta strid med Centern om att vara bästa landsbygdspartiet. Och de kommer inte ens med nya stöd, utan mest med stora skattehöjningar på sådant som är nödvändigt i glesbygd - som bensin.
För andra har flykten från landsbygden varit snabb. Miljöpartiet har på några år gått från att vara ett parti med åtminstone någon maskrosrot mer i 70-talets "gröna våg" till att vara ett helhjärtat storstadsparti.
Det är miljö- och klimatvänligare att bo i storstäder där man kan åka kollektivt, sophantera industriellt och värma sig genom att huka tillsammans.
Och visst, det är inget nytt att städer legat lite före genom årtusendena. När kristendomen spreds var det en stadsreligion, de som fortfarande höll fast vid gammal vidskepelse bodde på landsbygden, på heden - de var "hedningar".
Och så har det fortsatt genom århundradena. Lantis ser man ner på lite varstans. Städerna står för kultur, utbildning, nya tankar och modernitet.
Så även i ett land som Sverige där det knappt fanns några städer förr i tiden - majoriteten av oss har inte mer än ett par släktled till plog och harv. Storstaden har många fördelar i utbud för konsumtion och anställning, men kanske inte samma kontakt med natur och samma möjligheter att ta det lugnt - ett biblioteksbesök efter jobbet blir lätt den dagens projekt.
Lugnare då att leva - inte minst att växa upp - på en mindre ort. Den sociala kontaken blir tätare och tryggare.
Det visar sig i undersökningar att svenskarna i stor utsträckning säger sig vilja bo på landet eller i en mindre ort eller i alla fall mellanstor stad. I en röd liten stuga vill vi bo, om man får tro de mätningarna.
I verkligheten flyttar vi till storstaden som aldrig förr. Eller i alla fall till arbetsmarknaden, studierna eller nöjeslivet där.
Det ligger något paradoxalt i att urbaniseringen ökar hela tiden när utvecklingen faktiskt innebär att det är lättare än någonsin att inte bo på samma ställe och ändå arbeta tillsammans. Tillgången till världens bibliotek och databaser är precis lika stor i Tomelilla som Lund, och likvärdig i Rydaholm och Oxford.
Om vi ser till andra faktorer som tillgång till bostäder och vad de kostar talar också dessa för glesbygden.
Men något hindrar en sådan utveckling - och det är knappast bristen på subventioner till lanthandlare som är problemet.
Kanske är det i stället så att vad som saknas för de mindre orterna är frihet och avreglering. Åtminstone Centerpartiet kunde väl överväga om inte den nya liberala centertraditionen kanske är överlägsen den gamla bidragstänkande centertraditionen?
Premium
Premium
Premium