Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Sopa inte problemen under mattan

Amanda Wollstad: Svenska kommuner är inte skyldiga att försörja EU-migranter Foto: Ludvig Thunman

Företaget Flextrus i Lund kan inte utnyttja den parkeringsplats de hyr av kommunen, då den sedan över ett år tillbaka blivit bosättning för en grupp EU-migranter. Nu funderar företaget på att flytta.

Ett "något tillspetsat" hot, menar kommunalrådet Anders Almgren (S), som dock säger sig sympatisera med Flextrus bekymmer. Som är större än att man inte kan nyttja sina parkeringsplatser – parkeringsplatser är inte byggda för att bebos och saknar därför nödvändig infrastruktur, med vid det här laget förutsägbara hygienproblem som följd.

Dessutom eldas det i bosättningen och Flextrus verksamhet – de tillverkar och trycker förpackningsmaterial – är såväl rökkänslig som lättantändlig.

I det perspektivet är flyttfunderingarna kanske inte så mycket ett hot som ett utslag av ren självbevarelsedrift. Man har gjort allt man ska – talat med de boende, ringt polisen som talat med de boende, suttit i ändlösa möten med kommunen – och inget händer.


Problemen börjar kännas bekanta. Lägret på den privata tomten på Industrigatan i Malmö bara växer, trots upprepade försök att tömma området, och det samma gäller på många håll runt om i Sydsverige.

I Lund planerar man nu att avsätta en bit kommunal mark för de boende på Flextronics parkering. Frågan är om man vet vad man ger sig in på. Infrastrukturproblemen kommer inte bli mindre, och då återuppstår samma problem på en annan plats – eller så får kommunen bistå med sophämtning och städning, på längre sikt rimligen också toaletter, vatten och el. Är man villig att göra det? Hur länge då? Och för hur många boende?

 

Svenska kommuner är inte skyldiga att försörja EU-migranter, eller förse dem med logi. Frågan är om de heller bör göra det, annat än mycket tillfälligt i akuta fall. Politikens resurser är ändliga. Väljer man att satsa på någonting har man mindre pengar över till annat. "Annat" i det här fallet omfattar till exempelvis hjälpåtgärder för nyanlända flyktingar.

Att hävda att människor inom EU- och Schengengemenskapen inte ska få komma hit och försöka förbättra sin situation är däremot svårmotiverat. Svenskar har ingen gudabenådad rätt att slippa se misär bara för att det är obehagligt. Men rätten att söka lyckan är inte det samma som att det offentliga Sverige har en skyldighet att garantera den.

 

Den fria rörligheten inom EU och Schengen bygger på att EU-medborgaren själv ansvarar för sitt uppehälle och sin logi. Strikt talat är rätten att upprätthålla sig i ett annat land begränsad, och beroende av att man kan uppvisa en egen, legitim försörjning. Att tiggeri räknas eller bör räknas som sådan är långt ifrån självklart.

Vill man underlätta EU-migranternas situation, förutom att ligga på hemländerna, skulle man kunna göra det lättare att på laglig väg anställa människor att utföra småjobb, och på så sätt bidra till både försörjning och ett socialt sammanhang. Eller förenkla för enskilda individer och grupperingar att producera och lagligt sälja exempelvis konsthantverk. Göra det möjligt för människor att komma hit och faktiskt arbeta ihop en summa pengar till sina behövande familjer.

Det kräver dock en vilja att se över och justera delar av arbets- och skattelagstiftningen, och frågan är om någon av våra folkvalda är beredda att driva en sådan reform. Istället tycks man föredra tillfälliga punktinsatser, tillräckligt vaga för att inte stöta sig med någon. En taktik till förväxling lik att sopa problemen under mattan.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!