Peter J Olsson

Peter J Olsson: Kvalitetssäkra klimatfrågan

Foto: Joachim Wall

Snart möts de flesta länder i Köpenhamn för att diskutera vad som följa efter Kyotoavtalet om begränsning av klimatgaser. Främst koldioxiden förstås.

 Redan före mötet verkar man ha gått över till plan B eller C, bindande överenskommelser får vänta till kommande möten i Mexico. USA är helt enkelt inte berett att teckna några avtal i Köpenhamn.

 Samtidigt pågår med säkerhet diskussioner mellan USA (numera två i koldioxidutsläpp) och Kina (ett i utsläpp). Sannolikheten är mycket stor att de enas om en linje, vilken alldeles säkert kommer att vara mindre långtgående än den EU efter hård inre strid kom fram till häromveckan.

 Sanningen är att vi vet ganska lite om klimatet och vilka effekter en åtgärd får.

 Och de senaste månaderna har klimatforskningen fått se några bakslag. Först ifrågasattes historiska temperaturkurvor som visat sig bygga på årsringar från ett litet antal ryska träd -  och där tillgängligt annat material valts bort.


Nu har ytterligare en skandal briserat.  Klimatforskningsenheten vid University of East Anglia i England -  en de tyngsta institutionerna inom området -  har drabbats av hackare som lagt ut all e-post från de senaste tio åren på nätet. Och i dessa kan man läsa om hur man verkar för att undertrycka forskare som inte håller med och hur man ska agera för att slippa lämna ut sitt grundmaterial enligt engelska offentlighetslagarna.

 Det ger också en bild av ett klimatarbete som drivs av en ganska liten, väl sammanhållen krets av forskare i ständigt intern samtal. Med de risker för gemensam blindhet det för med sig.

 Det trista är att vi har så dålig statistik. Sovjetunionens fall ledde till ett enormt bortfall av meteorologiska stationer, främst inom detta land.

 Satelliter har ersatt en del, men kan inte mäta allt, och först nyligen har mätbojar börjat användas i stor skala i Nordatlanten.


Frågan är om inte Köpenhamnsmötet, nu när bindande överenskommelser om utsläppsbegränsningar inte tycks vara aktuella, skulle göra mest nytta om man försökte få fram en plan för mer kunskap. Några punkter kan vara:

 Skapa flera oberoende forskningsinstitutioner som kan konkurrera med olika metoder och ansatser.

 Rusta upp nätet av mätstationer och kvalitetssäkra mätvärdena. Finansiera bojsystem för mätning av oceanernas vattentemperatur.

 Kräv öppenhet med grunddata, så att oberoende forskare kan använda samma material.

 Just allvaret i prognoserna leder till att  debatten måste öppnas över vidare vetenskapliga gränser.