Peter J Olsson

Peter J Olsson: Ett svårskött episkopat

mot biskopssätet. Fredrik Modéus när han lämnade över kyrkoherdeskapet i Helgeands församling i Lund till Tanja Kamensky, som här talar till honom. . Foto: PETER J OLSSON
Foto: Peter J Olsson

Svenska kyrkan får en ny biskop i Växjö. Efter ett antal valomgångar under hösten vann Fredrik Modéus över den kvarvarande motkandidaten. Ungefär samma scenario som i någon talangtävling på tv, men kanske inte fullt så spektakulär.

50-årige Modéus stammar från Jönköping, är en gång prästvigd för Växjö stift, men har länge varit verksam i Lund; där han både predikar i Domkyrkan och som bäst avslutar en doktorsavhandling.

Svenska kyrkan är sedan snart femton år en frikyrka, statskyrkosystemet avskaffades 1 januari 2000. Fortfarande styr dock en lag kyrkan och de politiska partierna har tagit ett fast grepp om kyrkan genom att ställa upp i kyrkovalet.

En ledarsida kanske inte är rätta platsen att driva kyrkopolitik, det hanterar man nog bäst i svenska församlingar, Precis som andra samfund. Men kyrkan är inte bara något för enskilda kyrkomedlemmar och troende utan fyller en stor plats i samhället - så det finns anledning att bevaka den. Liksom det inre livet i moskéer och synagogor.

Det kan då vara på sin plats att gratulera Fredrik Modéus till valet, men samtidigt konstatera att han får ta över ett svårskött pastorat, eller snarare ett svårskött episkopat, det vill säga biskopsdöme.

Inte för att Växjöstiftet tillhör de mest besvärliga eller okristliga. Förhållandet är förmodligen tvärtom, Småland är sedan gammal en starkt kyrklig bygd, om än av olika typ. Tidigare sade man att den kyrkliga geografin väl beskrevs av länsbokstäverna: Jönköpings F uttyddes frikyrkligt, Kronobergs G gammalkyrkligt och Kalmars H högkyrkligt. Så tydligt är det kanske inte nu längre. Och även Växjö stift drabbas av ungefär samma utmaningar som Svenska kyrkan i stort.

Växjö stift har kanske till och med en mildare form av problemen, men de är tillräckligt allvarliga för att berättiga till att anse att biskopen på Östrabo i Sankt Sigfrids stad har ett tungt uppdrag framför sig.

Medlemsantalet sjunker snabbt, med minst en procent om året - mer än så i andel av befolkningen, om tio år kan Svenska kyrkan gå ner under 50-procentssträcket och förutom frikyrka också vara en minoritet. Detta ger andra problem, som minskande medlemsintäkter och vikande antal gudstjänstbesök.

Försöken att vända utvecklingen har dels handlat om rationaliseringar. Församlingar har slagits samman, kyrkolokaler och tjänster dragits in; man har satsat lite väl mycket på stordrift och byråkrati. Och i övrigt har kyrkan drabbats av en smula misströstan om kärnbudskapet och ska bli mer politisk.

Kanske kan man vänta mer av Modéus, han har i alla fall erfarenhet av hur man arbetar upp en stadsdelsförsamling i Lund från normalkyrka till en med mängder av aktiva och kyrkobesökare. Och det är församlingsbyggande som varit kärnan i hans forskning och intresse.

Samt ett betonande av att man måste inse att alla är olika, vilket kan vara en bra utgångspunkt i kyrkan. En kyrka är ju något annat än en åsiktsgemenskap. I en av sina böcker skriver han om att kyrklig väckelse får saker att hända i människors liv inklusive politisk inställning - "och inte bara åt vänster".

Att han när han presenterades på en alternativfråga valde skönlitteratur före teologi skulle kanske glädja en av hans företrädare på posten, nämligen Tegnér, som sa:

"Teologien är en dödskalle, stjälpt över religionens lilja."