Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Peter J Olsson

Peter J: Från en frihetstid till en annan

För när detta skrivs precis hundra år sedan – den 18 och 19 december 1914 – ägde det berömda trekungamötet rum i Malmö, fortfarande kunde den personliga kungamakten spela en roll även i Norden där parlamentarismen annars i stort sett hade segrat.

På initiativ av Sveriges Gustaf V möttes den danske kungen Chistian X och hans bror Carl, som under namnet Haakon VII blivit det nyligen självständiga Norges kung. Syftet var att manifestera Nordens samhörighet och neutralitet i det nyss startade första världskriget. Med på mötet var ländernas utrikesministrar, men inte statsministrarna.

Mötet väckte stor uppmärksamhet, givetvis internationellt, men inte minst lokalt. Hela Malmö var enligt uppgift på benen, och när kungarna framträdde på residensets balkong möttes de av jubel och sång från Lunds studentsångare. Minnet av mötet lever kvar, det hus där Chistian den X bodde kallas fortfarande trekungahuset, kanske för att kungarna gemensamt där åkte nymodigheten hiss.

Och mötet fortsätter att inspirera, i förra veckan skrev moderate Skånepolitikern Hans Wallmark - i år inte kung men president i Nordiska rådet! - en debattartikel här i Kvällsposten och pläderade för att dagens gemensamma nordiska säkerhetsintressen skull kunna motivera ett da capo: "Det kan rentav vara på sin plats och värt att upprepa en stor gemensam nordisk säkerhetspolitisk manifestation likt den i Malmö för 100 år sedan då de tre kungarna möttes!"

Nordens konungar är ännu mindre politiska än för hundra år sedan, så politikerna lär få ta hand om det kommande mötet. Å andra sidan består Norden i dag av ytterligare två stater.

Trekungamötet var lyckosamt så till vida att neutraliteten och freden bestod världskriget igenom, hur mycket det nu bidrog till detta. Men 1914 var ändå slutet på 50 år av frigörelse, liberalisering och en allt tydligare frihandel. Fortfarande var det ett samhälle med stora klasskillnader och den allmänna rösträtten skulle inte slå igenom förrän 1921. Men fram till 1914 kunde man röra sig fritt i Europa - och nästan 100 svenskar emigrerade varje dag till USA.

Världskriget stängde gränserna, och även om 20-talet lättade på mycket så bestod fortfarande stabiliteten väldigt länge. Samhället blev välordnat, men med mycket fasta ramar. Ekonomin växte ändå, vi blev rikare och välfärd och välstånd ökade. Men mycket var reglerat. Resandet var kontrollerat, man fick inte föra med sig särskilt mycket pengar utan tillstånd. Vi hade ett disciplinerat välfärdssamhälle. Nya medier som tv och radio sattes under statliga monopol.

Men något har hänt nu. Allt har väl inte orsakats av Berlinmurens fall och socialismens sammanbrott i Östeuropa, men tidsmässigt sammanfaller det. Vi kan åter åka fritt i Europa, inom Schengen utan pass. Visserligen har den friheten köpts till priset av att vi underordnar oss ett överstatligt EU, men fördelarna är ändå stora av att människor, varor och tjänster kan bytas fritt över tidigare nationsgränser.

I veckan utkom den liberale författaren och idéhistorikern - och Malmöbon - Johan Norberg med en ny bok, "Leva och låta dö", som berör just vad denna nya frihetstid kan innebära. I sig är boken en illustration över den nya tiden, förutsättningarna att skriva och ge ut den gavs genom så kallad crowdfunding, det vill säga många bidrog till tillkomsten genom att satsa pengar - delvis som förköp av boken men också för att gynna att den kom ut. När den nu är tryckt visar den tydligt att publistik fungerar utanför stora förlag och mediahus.

Norberg identifierar tre revolutioner i dagens värld, globaliseringen, digitaliseringen och individualiseringen.

Allt saker som gör det lättare att utmana dem som är på toppen för tillfället, så snart de somnar till så riskerar de konkurs nästa dag - hur stabila, vinstrika och dominerande de än varit.

Vi har sett många storföretag och politiska rörelser duka under i konkurrensen. Något säger mig att det kommer att bli framåt. Men allt förändras inte: trekungahuset står i Malmö och Stortorget ligger där det ligger.