Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Peter J Olsson

Ledare: I går Flandern – i dag på andra fält

pappersblommor. Vapenstilleståndsdagen i år - den 11 november - med tusentals pappersvallmoblommor till minne av brittiska döda kring Ypres.
Foto: Virginia Mayo/AP

Denna höst har haft många minnen. Inte bara har en kvardröjande glimt av den varma sommaren 2014 dröjt sig kvar. Det finns andra minnen från förr som är förknippade med denna sommar och höst.

Och då tänker jag inte främst på i morgon då systertidningen Expressen fyller 70 år: Grattis ändå!

Nyss har vi firat 25-årsminnet av Berlinmurens fall, och med den hela den dödens järnridå som höll hela befolkningar fängslade i realsocialismens folkrepubliker. Sovjetunionens kolonialvälde föll på några månader utan mycket blodsutgjutelse: Dess dag hade kommit och inte många såg det som rimligt att försvara detta på papperet så kraftfulla markering.

Samma helg var det 76 år sedan Kristallnatten 1938 i Hitlertyskland, när judeförföljelserna stod klara och tydliga för världen. Det skulle vara lite besvärligare att krossa den diktatorns välde, men hans tusenårsrike slutade i grus och aska efter tolv år.

Men hundraårsminnet är förstås något särskilt och 1914 är ett årtal med ödesdiger kraft i Europa. Då när det sena 1800-talets framtidstro och enorma framsteg bröts i blod och död.

Sverige och våra två nordiska grannar Danmark och Norge hölls utanför striderna.

Också den sommaren var varm och underbar, i Malmö hölls den baltiska utställningen som skildrade människans fantastiska framgångar inom industri, uppfinningar, hantverk, konst och samhällsliv. Entusiasmen var stor. På hundra år hade livet blivit så mycket bättre - skulle det fortsätta uppåt?

Orosmolnen hade funnits, hotet om krig hade ett tag känts tydligare. redan i februari hade 50 000 bönder uppvaktat kung och regering och krävt att försvaret upprustades.

Sommaren och optimismen bröts inte bara av en höst som hand blev allt regnigare. Och i skiftet juli-augusti kom kriget.

Just på dagarna för hundra år sedan var de inledande offensiverna på väg att ta slut. Det så kallade första slaget vid Ypern - eller första slaget om Flandern. I fyra veckor hade det varat och nu grävde man även här ned sig i skyttegravar längs en front som inte skulle röra sig mycket på tre år.

Efterhand gjorde regnen det ännu svårare att komma fram, många drunknade i vatten och gyttja. Förlusterna hade varit stora. De skulle bli ännu större. Och just vid Ypern skulle till våren stridsgas användas för första gången.

Helvetet i första världskriget borde ha avskräckt för lång tid framåt, men det dröjde bara tjugo år innan ett nytt stort krig härjade Europa, och då i större utsträckning gjorde skäl för namnet världskrig.

Jag minns hur lärorikt det var när jag sommaren efter första klass bilade med mina föräldrar i Flandern, och besökte Verdun och alla krigskyrkogårdar. De ändlösa raderna av vita kors präntade sig verkligen in i minnet.

Kanske blir vintern även i år regnig, lerig och kall. Förhoppningsvis blir det inte fullskaligt krig. Trots provokationer i Östersjön, trots ett allt hetare krigstillstånd i Ukraina. Trots krigshärdarna i Afrika, Kongo och Sudan kanske i första hand.

Och trots inbördeskrigen i Syrien och Irak.

Slaget eller belägringen av Kobane har nu pågått i två månader, dubbelt så länge som första slaget vid Ypern. Och om än förlusterna inte ha varit lika stora så är kraftmätningen mellan Islamiska staten IS och kurdiska försvare, med stöd av amerikanskt flyg, åtskilligt blodigare.

Det är uppenbarligen svårt att lära sig av historien. Ändå bör vi inte sluta försöka.