Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Öppna upp friheten för populära landsbygden

Vi är fortfarande ett land av bönder - åtminstone andligt sett.
Foto: Gun Persson Ljusne

Landsbygden är populär, inte minst bland politikerna. Trots att det för varje val finns färre och färre röster att hämta där.

Koncentrationen till centrala bygder och större städer går just nu i en rasande hastighet.

Ändå är politiska målsättningar om att "hela Sverige ska leva" väldigt vanligt förekommande. Både Moderaterna och Centerpartiet har just kommit med långa listor av punkter som sägs gynna landsbygden.

Kanske har allt detta sin grund i att en mycket stor del av svenska folket fortfarande säger sig helst vilja bo på ren landsbygd eller i mindre städer. Vi är fortfarande ett land av bönder - åtminstone andligt sett.

Inflyttningen till städerna visar däremot på en helt motsatt inställning. Och kanske ska man se till vad människor gör, inte vad de säger. Och tecken tyder också på att kännedom om och kontakt med natur och landsbygd tappar år från år.

Att svenskarna fortfarande har flest sommarhus i världen är en annan femma - även om många prånglar ut den till danskar och tyskar. Och politiskt går det alltså fortfarande att vinna poäng på landsbygdsverksamhet.

Men hur populär glesbygden än är, så är det lite verkstad. Hur man ska tolka att alliansregeringen bytt namn på jordbruksdepartementet till landsbygdsdepartementet och att landsbygdsministern tycks ägna mest kraft åt olika projekt för att sälja in "matlandet Sverige".

Att han och Centern också lyckas med en uppehållande kamp för alla möjliga subventioner till jordbruket är inte motsägande att det saknas kraft att göra något väsentligt.

Billigt är ändå inte det nuvarande systemet. I veckan kom en analys från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) som visar de pengar som EU och svenska skattebetalare bidrar med för att den svenska landsbygden ska utvecklas inte är särskilt välriktade - för att uttrycka det milt.

Och landsbygdsministerns miljoner till "matlandet" har heller inte varit gödsel - i alla fall i någon positiv mening av ordet.

Lite sanning ligger det i departementets namnbyte. Jordbruk och skogskötsel kommer inte att vara någon bas för en landsbygdsbefolkning. Det krävs andra bärkraftiga verksamheter inom besöksnäring och turism, men också helt vanlig varu- och tjänsteproduktion.

Och det är inte bidrag och subventioner som ger bärkraften. Förutom möjligen den som en i hela landet fungerande post och telekommunikation utgör - samt nödvändig offentlig service.

I övrigt bör man snarare tänka i termer av att öppna upp och skapa frihet som inte kan finnas i mer tättbefolkade delar av landet.