Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Maktskifte i regionen

DE NYA REGIONRÅDEN. De tio (10) regionråden från den rödgröna regionregeringen - sju från S och tre från MP. Till det kommer nästan dubbelt så många politiska tjänstemän. Foto: Peter J Olsson
Foto: Peter J Olsson

Så samlades Skånes region- parlament, regionfullmäktige i sina nya, moderna lokaler i Rådhus Skåne i Kristianstad.

Salen är vacker och luften är bättre än i det gamla Skåne- huset uti vid sjukhuset – även om akustiken är förvånansvärt dålig.

En del kända politiker har lämnat, till exempel förra mandatperiodens styrelseordförande Pia Kinhult (M) och oppositionsledare Rikard Larsson (S). Liksom regionråden Mats Persson (FP), Katarina Erlingsson (C) och Monika Ekström (MP).

I stället är det Henrik Fritzon (S) och Carl-Johan Sonesson (M) som står emot varandra.

Regionens första styrelseordförande 1998-2002 Carl Sonesson, far till Carl-Johan, var vad jag såg inte närvarande men ägnade sig möjligen åt att fylla 70 år.

Minoritetsregering bildar Social- demokraterna och Miljpartiet, just i dag lojalt stödda av Vänsterpartiet, men de vill vara öppna för sam- arbete även över blockgränsen.

De två partierna har enats om en politisk plattform, som är ungefär lika med den som för några veckor sedan presenterades i en debatt- artikel i Kvällsposten.

Sjukvården ska man satsa på, för att ge resurser och öka likvärdig- heten i vården till skåningarna. Men regionen ska också prioritera klimatfrågorna exempelvis i kollektivtrafiken.

Valen i går förlöpte som planerat. Henrik Fritzon blev vald till regionstyrelsens ordförande och partikollegan Christine Axelsson fick axla den imponerande kedjan med de 33 Skånekommunernas vapen som ordföranden i regionfullmäktige bär.

Enda fnurran var att Sverige-demokraterna ansåg sig missgynnade av organisationen, som enligt dem ändrats för att minimera deras poster. Därför begärde de proportionella val, vilket tog lite tid och leder till besvär om någon regionstyrelseledamot avgår eller avlider.

Det hetsar knappast upp allmänheten, men den lite knöliga valproceduren gjorde dem inte populärare bland de andra partiernas ledamöter.

Mer debatt blev det om den politiska organisationen, där allians- partierna visserligen accepterade att regeringspartierna utformade organisationen men samtidigt tyckte att antalet politiker och politiska tjänstemän svällde lite väl mycket.

Det nya minoritetsstyrets två partier får lika många regionråd som den tidigare fempartimajoriteten. Miljöpartiet belönas för sidbytet med att öka från två till tre regionråd. Och ett antal nya tjänster som politiska sekreterare införs.

Detta första regionfullmäktigemöte gick ändå förhållandevis smidigt. Vi får se hur nästa i början på december går. Då ska fler val ske och en budget tas. Den rödgröna regeringen får jobba hårt för att skapa en majoritet för en budget de kan leva med och regera vidare på.

Med så många politiker ska det väl gå att skapa ett flexibelt förhandlingsklimat – eller är det tvärtom?