LEDARE: Socialism klarar inte invandring

Yazidier demonstrerar i ett flyktingläger utanför Dohuk i kurdiska Irak.
Foto: Hogir Hirori

Flyktingströmmarna växer i världen just nu, inte minst efter inbördeskriget i Syrien och den islamiska statens IS utrotningskrig mot alla de betraktar som otrogna.

Detta elände gör det naturligt att öppna både hjärtan, som statsminister Fredrik Reinfeldt talade om i somras, och plånböcker, som han talade tystare om.

Det kommer hursomhelst att öka invandringen till Sverige - i detta fall av asylsökande. Vilket då kostar en hel del, först handlar det om Migrationsverkets utgifter för den direkta mottagningen. Det behövs många fler förläggningar och handläggare, och så vidare. Sedan kommer kommunplacering där också kostnaderna är stora. Prognoserna har skrivits upp flera gånger.

Men kostnaderna uppvägs av positiva aspekter på invandringen: Det kommer fler arbetsvilliga armar till landet. Och nya kunskaper, erfarenheter och vilja att skapa sig en framtid kan bidra.

Att invandringen kan kosta pengar är helt klart. Det kanske inte nödvändigtvis är ett argument emot en generös flyktingmottagning. Men förtjänar att diskuteras.


Den tyngsta studien av kostnaderna är en ESO-rapport över läget 2006 av professor Jan Ekberg (utgiven 2009). Han beräknade i den kostnaden för invandringen till 1,5-2,0 procent av BNP, eller 40-60 miljarder.

Ekbergs uppskattning har debatterats åtskilligt och ibland angripits från olika håll både för att underskatta och överskatta kostnaderna. Bortsett från att man kan bedöma kostnaden olika.

En av kritikerna som hävdar högre kostnader är Jan Tullberg i boken Låsningen. I Tidskriften Ekonomisk debatt skriver nu Jan Ekberg om Tullbergs bok och konstaterar att Tullbergs ekonomiska beräkningar varken håller eller stämmer med forskningen. Ekberg konstaterar att hans egen bedömning fortfarande håller, och hans skäl för det förefaller tunga.

Sedan 2006 har såväl asylinvandringen - som kostar - och arbetskraftsinvandringen - som lär vara en god affär ökat. Så kostnaderna kan ha stigit en del. Men samtidigt står sig svensk ekonomi väl på makronivå medan länder med liten eller ingen invandring går sämre, så någon avgörande negativ betydelse tycks inte finnas.


Däremot är kostnaden inte opåverkbar. Om arbetslinjen får råda, om bidragstänkandet pressas ut, och om skolan lyckas, kort sagt om integrationen går bättre än nu, kan kostnaden sänkas åtskilligt.

Och det är hur detta ska ske som borde debatteras mer än i dag. Och då är det förslag i liberal riktning som behövs. Arbetsmarknaden måste bättre kunna dra nytta av alla - även de med låg utbildning. Ska alla få bostäder måste bostadsmarknaden göras friare. Och så är det på område efter område.

Det märkliga är att några av de partier som mest talar för stor invandring har ideologier som gör det svårare att kunna ta emot fler.

Socialism och planhushållning klarar inte oplanerad invandring. Inga socialistiska stater har välkomnat invandrare.

Och partier som inte tror på tillväxt kan förstås inte klara befolkningstillväxt. Om inte ekonomin växer kan inte befolkningen göra det utan att alla blir fattigare.