Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

LEDARE: Fyra nyanser av grönt

OVAN DEBATT. Den försvarspolitiska debatten är viktig, men dras med många generaliseringar och tvärsäkra slutsatser. Situationen är komplex, och bör därför också diskuteras sakligt och nyanserat. Foto: CHRISTER WAHLGREN

Sedan ÖB Sverker Göranssons uttalande om "enveckasförsvaret" i en intervju i Svenska Dagbladet i mellandagarna förra året har något så ovanligt som en försvarspolitisk debatt blossat upp i Sverige. Det som den ständigt krympande kretsen av försvarsanställda och en och annan säkerhetspolitisk analytiker så hett önskat sig blev verklighet, plötsligt debatterades försvarsnedskärningar och rysk upprustning utanför kretsen av närmast sörjande.

Men att ämnet är ovant märks, generaliseringar och tvärsäkra slutsatser av en typ som aldrig hade gått att komma undan med i en debatt om till exempel vården eller bostadspolitik återkommer både här och där: om försvaret och det säkerhetspolitiska läget tycks alla ha en åsikt.

■■ Försvaret har under många år varit en möjlig kassako för regeringen, socialdemokratisk såväl som borgerlig. Har det saknats pengar i budgeten har det alltid gått att skära ner på försvarsanslagen; det har ju ändå inte funnits någon hotbild. 1996 gick man till och med så långt att man lät försvaret ta en "strategisk time out". Den verkar pågå fortfarande.

Men världen har hunnit förändras under tiden. Den yrvakna och västtillvända optimismen som präglade det postsovjetiska Europa har förbytts i en betydligt mer komplex bild, och de som varnar för stöveltramp i öster går inte längre enbart att bortförklara som övervintrade kallakrigsfanatiker.


De senaste veckorna har det från olika håll påpekas att Ryssland inte har något intresse av att invadera Sverige, och självklart är det så. Men att försöka påskina att det är det enda möjliga hotet mot Sveriges suveränitet och intressen är antingen mer än lovligt naivt eller ett medvetet försök att blanda bort korten.

■■ Att ett direkt invasionshot saknas innebär inte att det inte kan förekomma andra typer av provokationer eller kränkningar. Att Sverige i sig inte är ett intressant mål innebär inte att vi inte riskerar att bli indragna i andras konflikter, mer eller mindre frivilligt.

I den så kallade solidaritetsförklaringen har Sverige ensidigt förklarar sig villigt att rycka in till försvar för såväl våra nordiska grannar som andra medlemsstater inom EU. Inom den definitionen ryms ett antal länder som även räknas till Rysslands intressesfär, såväl politiskt som geografiskt.


Och det ibland lite ostrategiska geografiska läget som en gång gav upphov till både neutralitetspolitiken och totalförsvaret kvarstår ju, vid oroligheter på andra sidan Östersjön är framför allt Gotland ovärderligt ur strategisk synpunkt. För alla parter i en eventuell konflikt.

Inte heller invändningen att Ryssland skulle vara för upptagna med interna problem för att bry sig om omvärlden är speciellt lugnande. Snarare tvärt om. Det finns få sätt att ena en splitrad befolkning eller att få ett land att sluta upp bakom en stark ledare som är så effektivt som att skaffa sig en yttre fiende.

■■ Kort sagt: situationen är komplex, och måste så få vara. Säkerhet och försvar är frågor som består av gråskalor, avvägningar och moraliska ställningstaganden, inte sällan lika svåra som de är viktiga.

Det är bland annat därför bristen på offentlig debatt varit så oroande, de svåraste frågorna är viktigast att diskutera. Helst då både sakligt och nyanserat.